Är jag ensam om att vara ljudkänslig?

Jag är en 67-årig kvinna som under de senaste åren har blivit så ljudkänslig. Jag bor i en stad där jag plågas allt mer av omgivningen. Värst var det när kommunen hade två dagars rockkonsert utomhus i somras. Fastän jag bor mer än fem minuters promenad därifrån blev jag tokig av dunket och vrålet i högtalarna. Jag tvingades fly och sova över hos en släkting utanför stan.

Ska man inte längre kunna få bo i sitt eget hem? Även högljudda fläktar och grannar som spelar musik för öppet fönster är påfrestande. Att gå på bio utan hörselproppar är inte att tänka på. Nu undrar jag vad som kan ha hänt med mina öron? Är jag ensam om att lida så svårt av höga ljud eller finns det många andra med samma problem?

Nej, du är inte ensam om problemet. Hörselproblem är mycket vanliga. Ungefär en och en halv miljon svenskar lider av nedsatt hörsel, öronsus och/eller överkänslighet för buller. Man kan ha bara ett av symtomen, men också två eller alla tre i kombination. Äldre personer har i regel svårare att tolerera höga ljud. Medan ungdomar känner stimulans av att lyssna på högljudd musik som får hela kroppen att vibrera så plågas mognare personer i stället. Vår kropp förändras med åren och vi förlorar förmågan att kunna tolerera höga ljud. Hörselskydd fungerar bara till hälften.

Att ungdomar gillar den här sortens musik beror på att de normalt brukar ha mekanismer som dämpar alla ljud som är för starka. Det sker på flera olika nivåer. I mellanörat finns en liten muskel som reflexmässigt drar i ett av de små hörselbenen om ljudet är för kraftigt. Den muskeln blir utslagen om man t ex får en ansiktsförlamning.

I innerörats hörselorgan sitter sinnescellerna på ett membran (tunn hinna). Om ljudvågorna är för starka börjar membranen att gunga så att den överflödiga energin förbrukas och inte når fram till sinnescellerna. Vid skadligt buller fungerar inte skyddet, sinnescellerna riskerar att slås ut och man får nedsatt hörsel. Ofta uppträder samtidigt öronsus (tinnitus) och bullerkänslighet. Även Ménières sjukdom som kännetecknas av yrsel, tinnitus och dålig hörsel medför bullerkänslighet.

Men felet kan också sitta centralt inne i hjärnan när man mår dåligt av buller. Efter t ex svår hjärnskakning, virusinfektion i hjärnan eller vid migränanfall brukar man bli extremt ljudkänslig. Det beror på att hjärnan normalt brukar dämpa och koppla bort nervsignaler som orsakas av för mycket ljud. Men efter en skada eller sjukdom kan den förmågan falla bort.

Myndigheterna börjar långsamt bli uppmärksamma på problemen med buller i samhället. Miljöbalken och socialstyrelsen har bestämt vad som är högsta tillåtna gräns för buller och musik. Sedan kan miljönämnden och miljökontoret i kommunen ange lokala regler. Målet har varit att hindra att barn och ungdomar skadar sin hörsel och får ett livslångt handikapp.

Tyvärr har de som bestämmer missat och glömt alla dem som plågas av ljudöverkänslighet eller hyperakusis som det heter på läkarspråk. Jag menar att så gott som alla medelålders och äldre skulle må bättre om högljudda musikuppträdanden förlades en bit utanför starkt befolkade områden. Även öron- och audiologläkarna som arbetar med hörsel- och ljudregistrering borde nog vara mer observanta och sätta gränserna för godkänt buller betydligt lägre än i dag. Särskilt lågfrekvent infraljud (dunka-dunk) fortplantar sig långt och orsakar sömnlöshet, koncentrationssvårigheter och obehag. I många fall rent av illabefinnande och sjukdomssymtom.

Din taktik att lämna staden de dagar det är rockkonsert utomhus är nog den bästa lösningen för dig i nuläget, även om det egentligen måste kännas för bedrövligt. Om du mycket ofta är störd av ljud kan avledande bakgrundsljud (t ex cd-skivor med havsbrus) hjälpa en del, liksom kognitiv beteendeterapi.