Efter många år i terapi har min syster lyckats komma tillbaka till “livet”. Hon började på komvux men så tog man bort rekrytringsbidraget. Hon fick inget fortsatt sjukbidrag då hon ansågs vara frisk eftersom hon studerade. Hon kom in på en annan utbildning men det mesta var på distans och hon hade ingen dator så det blev problem.
Mamma drabbades nyligen av stroke. Då hoppade min syster av utbildningen. Hon har ingen ork till att plugga när mamma är så sjuk. Hon ängslas även mycket för sin dotter som har det jobbigt i skolan. Dottern går på samtal på BUP. Hon har starka band till sin mormor och har det mycket jobbigt just nu. Hon har även haft tankar på självmord!
Min syster pratade med någon på socialnämnden eftersom hon måste ha pengar till uppehälle, men fick till svar att hon måste bli sjukskriven för att få hjälp.
Jag tycker hela denna historia är så sorglig och jag oroas mycket för dem. Ska min syster falla tillbaka i sin sjukdom? Vart ska hon vända sig för att få hjälp? Man tycker ju att samhället skulle stötta de som är svaga men samtidigt visar att de vill försöka stå på egna ben!
Vad gäller studier och sjukbidrag så styrs ju alla dessa beslut genom ett regelverk och om man anser att fel beslut blivit fattat kan man överklaga. Rekryteringsbidrag är ett bidrag som kommunen ansvarar för och som inte behöver betalas tillbaka. Det finns en del krav som ska uppfyllas för att man ska få rekryteringsstöd och som längst får man det under 50 veckor. Om din syster vill fortsätta studera är det möjligt att hon får göra detta på bidrag och lån från CSN på samma sätt som de flesta. Huvudsaken är att hon inte ger upp nu när hon kommit en bit på väg.
Jag tror att det är svårt att klara studier idag utan dator eftersom mycket av det arbete man utför ska presenteras datorskrivet. En dator behöver inte kosta mycket pengar och kan vara en klok investering. Praktiska problem kan man alltid ordna och det gäller att försöka se andra alternativ och lösningar. Det känns viktigt att din syster kommer igång med en daglig sysselsättning även om det innebär att hon själv får ta initiativ och sedan lösa ekonomin på det sätt som står till buds.
Din syster har visserligen vänt sig till socialtjänsten för ekonomiskt stöd men då har det handlat om ekonomiavdelningen. Jag föreslår att hon även vänder sig till den avdelning som oftast heter Individ & familj och bokar tid för samtal. Där kan hon berätta om sin och dotterns situation och samtidigt få information om vilka stödåtgärder som kan erbjudas. I olika kommuner finns olika alternativ.
Att flickan går på BUP-samtal tror jag är bra men samtidigt skulle jag gärna se att det finns en helhet där både mor och dotter ingår. Behandling av hela familjen känns som ett bra alternativ. Bortsett från socialtjänsten så kan din syster även tala med BUP och med sin egen terapeut för att få information om vilka åtgärder som finns.
Mår man dåligt kan det vara svårt att ta till sig information på ett sakligt sätt och det är möjligt att du skulle kunna vara ett stöd för din syster och följa med henne på informationssamtalen om vad som kan erbjudas.
Ofta är det som i din systers fall, att olika myndigheter är iblandade som exempelvis försäkringskassa, sjukvård och socialtjänst. Var och en ansvarar bara för sin lilla bit. Det finns ingen som håller i helheten och det kan vara tungt att tröska igenom alla olika instanser.
