Hela mitt liv har rasat samman! Min man har varit otrogen här i vårt hem. Hur kan man vara så simpel och smutsa ner vårt gemensamma hem? Allt är svart för mig. Jag bara bär allt inom mig och jag ser framför mig allt som skett här hemma.
Jag vill skiljas och flytta härifrån. Min man ångrar vad han gjort och vill inte skiljas. Jag tycker han är smutsig och mina känslor för honom har nästan försvunnit.
Jag har inga väninnor att tala med. Våra tre vuxna barn som bor i närheten tycker att jag har förändrats. De är lätta att prata med. Ska jag berätta för dem vad som hänt? Min önskan är att bara gå men då får jag dåligt samvete för mina barn och barnbarn, som vi då inte kan hjälpa till med längre på samma sätt.
Jag nästan skäms för att min man är far till våra underbara barn. Jag gråter dagligen och min man är irriterad över mitt beteende. Han tycker att allt ska bli bra igen. Men hur ska det kunna bli det?
Jag förstår att du är olycklig och mår dåligt. Att bli utsatt för otrohet är en handling som är djupt kränkande och framkallar känslomässigt kaos. Just nu är din reaktion sådan att du helst vill lämna ditt hem och fly men det är inte alltid den första reaktionen är den rätta. Dels behöver du någon utomstående att tala med och dels behöver du prata ut med din make om det som hänt.
Jag är tveksam till om barnen är rätt samtalspartners eftersom det trots allt är deras pappa som är iblandad och risken finns att det inte blir bra samtal för någon av er. Känner du i övrigt att barnen bör veta vad som hänt ser jag ingen anledning att inte berätta.
Du har ingen väninna eller annan närstående som du litar på, vilket annars hade varit ett bra alternativ. Istället vill jag föreslå att du kontaktar sjukvårdsupplysningen eller psykiatrimottagningen på ditt sjukhus och ber om information och tidsbokning för samtal.
Att få prata om det som hänt och ventilera alla känslor är en viktig förutsättning för att komma vidare i sorgearbetet. Genom samtal får du perspektiv på det som hänt och får lättare att fatta ett beslut som känns rätt. Dina samtal kan också leda till att du och maken gemensamt går på samtal för att försöka mötas i någon form av förståelse på ett respektfullt sätt.
Att du vill skiljas förstår jag. Det är en naturlig reaktion. Men när allt lugnat ner sig inombords och du får lite distans till det som hänt är det möjligt att du överväger även andra alternativ. Oavsett vad du väljer så kommer det att bli en påfrestande period. Din tillit till maken är naturligtvis på noll och det tar tid att arbeta upp ett nytt förtroende.
I den position som din make försatt sig i, så får han räkna med att du är labil i ditt humör och jag hoppas att han kan försöka möta dig och visa förståelse. Under tiden som du bearbetar och funderar över ditt beslut, så är det bra om du ägnar dig åt intressen och hobbyer, promenerar eller gör någonting annat som skingrar dina tankar.
