Jag och min sambo har levt ihop i 15 år. Jag har två barn sedan tidigare och vi ett gemensamt barn som nu är 6 år. Sedan vårt barn föddes har det mesta förändrats. Min sambo tar sig inte an min 15-årige son som han gjorde tidigare. Han kommer hela tiden till mig med klagomål och när han blir arg, så gapar och skriker han på pojken. Jag har sagt att han måste ta sig tid och prata men då svarar han att min son bara säger “ja” och låtsas lyssna så min sambo tycker det är lönlöst.
Min sambo är före detta alkoholist och då det uppstår situationer som han inte kan hantera så drar han iväg och tar till flaskan. Jag förklarar att jag tror min son protesterar mot det och att han tappat respekten och tron på min sambo. Jag har även märkt att 6-åringen har tagit illa vid sig av det här.
Ändå älskar jag den här mannen och är också beroende av honom ekonomiskt. Men jag har insett att det inte kommer att hålla på sikt utan förändring. Vad kan jag göra för att alla ska må bra och hitta tillbaks till varandra?
Jag kan se att det i din familj finns stora brister i såväl respekt som i kommunikation. Relationen mellan din 15-åring och din sambo har uppenbarligen varit fungerande men har sedan försämrats.
Det är inte alltid så enkelt att vara tonårsförälder och det kan vara både tålamodsprövande och tufft. Att sambons och sonens relation försämrats kan ha att göra med att pojken just blivit tonåring och din sambo kan ha svårt att anpassa sig till rollen som tonårsförälder.
Vad som ser allvarligt ut i din familj är sättet ni kommunicerar på. Du säger att din sambo vänder sig till dig när han har klagomål på 15-åringen förutom när han blir förbannad och då vänder sig direkt till honom. Här är det viktigt att du inte lierar dig med din son. Om man som förälder lierar sig med ett av sina barn innebär det att man inte släpper in den andra föräldern, att man försöker knyta band med barnet som man egentligen borde knyta med sin partner. En liering mellan en förälder och ett barn innebär att man utesluter den andre vuxne och tillsammans ser denne över axeln.
Att din sambo löser konflikter genom att ta till flaskan och dra hemifrån är den sämsta tänkbara lösningen för alla partner. Ett flyktbeteende är en omogen handling och leder bara till ännu fler olösta konflikter.
Det stora problemet tror jag är mellan er två vuxna. Jag tror att ni behöver lära er ett förhållningssätt kring hur ni löser konflikter, hur ni talar med varandra och hur ni kan vara ett stöd för varandra istället för att hamna i konflikt. Fungerar inte kommunikationen mellan er vuxna så återspeglas det på barnen på olika sätt.
Du har rätt i att er relation inte kommer att hålla på sikt om ni fortsätter i de destruktiva banorna . Här behövs krafttag och samarbete er emellan. Först och främst bör ni aldrig använda er av “budbärare” i familjen. Ni ska rikta in er på en direkt kommunikation med personen i fråga och inte via någon annan. Ni behöver komma överens om ett fungerande hanteringssätt gentemot barnen och lära er på vilket sätt ni bäst kan hantera era egna konflikter.
Ett mönster i en familj blir snabbt permanentat och utan att egentligen vilja det så trycker vi på varandras negativa knappar och startar gräl och irritationer som leder till ett destruktivt mönster. Båda parter skyller på varandra och tappar förmågan att se sin egen roll i sammanhanget. Destruktiviteten växer och till sist blir det omöjligt att ta sig ur det hela för egen maskin.
Mitt råd är att kontakta en familjerådgivning där du och din sambo kan få stöd i att antingen fortsätta ert liv tillsammans på ett bra sätt eller, om det visar sig att det inte fungerar, bryta upp från relationen på ett så bra sätt som möjligt.
