Har man slutat operera framfall?

Jag har varit hos en gynekolog som konstaterade att jag har framfall. Men någon operation diskuterades inte. Jag jobbar som undersköterska och går mycket när...

Jag har varit hos en gynekolog som konstaterade att jag har framfall. Men någon operation diskuterades inte. Jag jobbar som undersköterska och går mycket när jag arbetar. Det känns obehagligt varje dag. Jag är 60 år. Brukar man inte operera framfall nu för tiden?

Gynekolog Kristina Billberg svarar:

Framfall innebär att något hänger ner mot eller buktar ut ur slidmynningen, antingen främre slidväggen, bakre slidväggen eller livmodern. Det beror oftast på svaga stödjevävnaderna i underlivet och är mycket vanligt, speciellt hos kvinnor som fött många barn eller haft ett arbete med mycket tunga lyft.

Visst opererar man framfall nuförtiden men man gör lite annorlunda än man gjorde förr. Det gäller inte bara de operativa åtgärderna utan även konservativ behandling, inte minst ur historisk synvinkel.

Den första kända beskrivningen av framfall och dess åtgärdande kommer från egyptiska papyrusrullar gjorda 2000 år före Kristus. Behandlingen då var insmörjning av framfallet med en pasta bestående av honung varefter man lät ångor från en över kol upphettad ibisfågel av vax penetrera in i kvinnans underliv. Man förde därefter in framfallet och lade förband.

Genom tiderna har det sedan förekommit många varierande metoder. En var att hänga kvinnan upp och ner i en ställning och skaka in framfallet! Man använde tidigt olika föremål som fördes in i slidan för att hålla framfallet uppe. Granatäpple är det först omnämnda exemplet och det finns uppgifter på att man senare använt till exempel en bit biff eller en svamp doppad i vax. Man använde också ringar, bågar eller spiraler av eneträ eller silver. På 1800-talet kom ringar av gummi eller porslin. Framfallsringar används fortfarande men de är idag gjorda i syntetiskt material som inte är så retande på slidslemhinnan.

Operation som behandlingsmetod kom i slutet av 1800-talet. Under nästan hela 1900-talet opererade man alla framfall oberoende av symptom eller hur framfallet såg ut. De flesta opererades med något som kallades Manchesterplastik varvid man opererade på både främre och bakre slidväggen samt kortade av livmodertappen.

Idag riktar man mycket mer in sig på exakt vilka problem och besvär kvinnan har. Framfall utan symptom åtgärdas inte. Man tar också mer ingående reda på exakt vilka komponenter framfallet består av och riktar sina åtgärder mer specifikt och direkt mot de vävnader som är svaga.

Man kan endast operera på främre eller bakre slidväggen. Man opererar ibland bort hela livmodern om den hänger långt ner. Dessutom finns det nuförtiden speciella nät man kan operera in för att stärka vävnaderna. För 30 år sedan låg man inne på sjukhus en vecka i samband med framfallsoperation medan det idag ofta görs som en poliklinisk operation på en dagkirurgisk enhet.

Jag tycker absolut du ska vända dig till din gynekolog igen för att ta reda på vilken typ av framfall du har samt diskutera om ett operativt åtgärdande av ditt framfall skulle vara lämpligt.

Scroll to Top