Jag har problem med dålig lukt från underlivet efter samlag och mens. Inga direkta flytningar, ingen sveda eller klåda. De få flytningar som finns är tunna och gråvita. Jag har haft bakteriell vaginos tidigare och upplever det här som väldigt likt. Har också haft klamydia tidigare och minns det som en mer tydlig och besvärande infektion.
Nu har jag dessutom haft lättare till svår mensvärk i fyra dagar. Värken har varierat men rört sig från ytligt underliv upp mot äggledare.
Kan detta fortfarande vara bakteriell vaginos som övergått i infektion? Eller är det något “allvarligare”?
Nu har jag dessutom haft lättare till svår mensvärk i fyra dagar. Värken har varierat men rört sig från ytligt underliv upp mot äggledare.
Kan detta fortfarande vara bakteriell vaginos som övergått i infektion? Eller är det något “allvarligare”?
Gynekolog Kristina Billberg svarar:
De symptom du beskriver med illaluktande, tunn gråvit flytning är alldeles typiska för bakteriell vaginos. Däremot ger inte en bakteriell vaginos några smärtor. Har man som du beskriver samtidigt mensvärksliknande smärtor måste man utesluta infektion och inflammation i livmodertapp och äggledare.
Bäst är att snarast beställa tid hos gynekologen. Det är viktigt att få en gynekologbedömning om man drabbas av illaluktande flytningar och smärtor för att utesluta klamydia och andra behandlingskrävande infektioner!
Har man uteslutit klamydia och andra infektioner i underlivsorganen och smärtorna klingar av eller visar sig bero på något helt annat, till exempel tarmbesvär, kan man sedan utgå ifrån att de illaluktande flytningarna beror på en bakteriell vaginos. Det betyder att man har en ändrad bakterieflora i slidsekretet med mindre mängd av de “goda” bakterierna som heter lactobaciller eller mjölksyrabakterier. Det är dessa som gör att miljön i slidan blir sur och pH, som är ett mått på surhetsgraden, ska ligga under 4. I den sura miljön hämmas andra bakterier, men när laktobacillerna blir för få stiger pH-värdet och plötsligt trivs de andra vanliga, normalt förekommande slidbakterierna alldeles för bra och blir för många. Vissa av dem, exempelvis Gardnerella, bidrar till den fiskliknande doften. Andra, till exempel colibakterier, gör att flytningen blir mer gulaktig.
Patienten väljer själv om hon vill bli behandlad. Det är viktigt att komma ihåg att bakteriell vaginos bara är en obalans, inte en sjukdom. Den leder inte till några andra uppåtstigande infektioner i exempelvis äggledarna. Behandlingen består av vissa typer av antibiotika, oftast lokalt i form av slidpiller. Den vanligaste varianten heter Dalacin och man tar en slidpilla varje kväll i tre dagar. Man kan också behandla sig med tabletter och då är det oftast Flagyl där man tar en tablett på 400 mg två till tre gånger dagligen i 7-14 dagar. Man märker väldigt snabbt en förbättring men tyvärr återkommer ofta obalansen efter någon vecka och man får tillbaks sina symptom. Man kan därför behöva upprepa behandlingen ett antal gånger med jämna mellanrum.
Täta samlag bidrar ibland till att symptomen med illaluktande flytningar snabbt återkommer och det beror på att ejakulatet höjer pH-värdet i slidan. Detta kan man motverka genom att använda kondom. Däremot har partnerbehandling ingen effekt på bakteriell vaginos eftersom det handlar om obalans i kvinnans egen normala bakterieflora, inget som mannen tillför vid samlag.
Bakteriell vaginos är väldigt vanligt. Nästan alla kvinnor har det någon gång i sitt liv och oftare under den fertila perioden än efter menopaus. Således en frekvent förekommande åkomma, dock mer irriterande än farlig.
Bäst är att snarast beställa tid hos gynekologen. Det är viktigt att få en gynekologbedömning om man drabbas av illaluktande flytningar och smärtor för att utesluta klamydia och andra behandlingskrävande infektioner!
Har man uteslutit klamydia och andra infektioner i underlivsorganen och smärtorna klingar av eller visar sig bero på något helt annat, till exempel tarmbesvär, kan man sedan utgå ifrån att de illaluktande flytningarna beror på en bakteriell vaginos. Det betyder att man har en ändrad bakterieflora i slidsekretet med mindre mängd av de “goda” bakterierna som heter lactobaciller eller mjölksyrabakterier. Det är dessa som gör att miljön i slidan blir sur och pH, som är ett mått på surhetsgraden, ska ligga under 4. I den sura miljön hämmas andra bakterier, men när laktobacillerna blir för få stiger pH-värdet och plötsligt trivs de andra vanliga, normalt förekommande slidbakterierna alldeles för bra och blir för många. Vissa av dem, exempelvis Gardnerella, bidrar till den fiskliknande doften. Andra, till exempel colibakterier, gör att flytningen blir mer gulaktig.
Patienten väljer själv om hon vill bli behandlad. Det är viktigt att komma ihåg att bakteriell vaginos bara är en obalans, inte en sjukdom. Den leder inte till några andra uppåtstigande infektioner i exempelvis äggledarna. Behandlingen består av vissa typer av antibiotika, oftast lokalt i form av slidpiller. Den vanligaste varianten heter Dalacin och man tar en slidpilla varje kväll i tre dagar. Man kan också behandla sig med tabletter och då är det oftast Flagyl där man tar en tablett på 400 mg två till tre gånger dagligen i 7-14 dagar. Man märker väldigt snabbt en förbättring men tyvärr återkommer ofta obalansen efter någon vecka och man får tillbaks sina symptom. Man kan därför behöva upprepa behandlingen ett antal gånger med jämna mellanrum.
Täta samlag bidrar ibland till att symptomen med illaluktande flytningar snabbt återkommer och det beror på att ejakulatet höjer pH-värdet i slidan. Detta kan man motverka genom att använda kondom. Däremot har partnerbehandling ingen effekt på bakteriell vaginos eftersom det handlar om obalans i kvinnans egen normala bakterieflora, inget som mannen tillför vid samlag.
Bakteriell vaginos är väldigt vanligt. Nästan alla kvinnor har det någon gång i sitt liv och oftare under den fertila perioden än efter menopaus. Således en frekvent förekommande åkomma, dock mer irriterande än farlig.
