Jag är sambo sedan elva år och vi har två barn. Under nästan hela vår tid tillsammans har det varit mycket bråk. Min sambo kan bli rasande över minsta småsak. Han påstår att jag bara tycker han är en skit och ställer till med stora scener. Var vi än befinner oss.
Oftast slutar det hela med att han skrämmer mig med hårda ord och ibland även med knytnäven. Sedan säger han alltid att det får det vara nog och att han ska flytta, vilket aldrig blivit av förutom att han sovit borta någon enstaka natt.
Vi har provat att gå i familjeterapi men utan resultat. Då lyckades han få allt att framstå som enbart mitt fel. Egentligen vill jag nog innerst inne lämna honom eftersom vi inte längre har något kul tillsammans och sexlivet är dött sedan länge. Men jag törs inte eftersom jag inte litar på att han tar hand om våra barn på ett bra sätt.
Du lever i en situation som känns omöjlig. Ni har försökt familjeterapi men utan resultat och det är naturligtvis inte alltid terapi kan ge hjälp. Det kan vara så att en av parterna låser sig och har svårt för att samarbeta eller har så pass avancerade egna problem att det behövs individualterapi för att komma på rätt köl.
Din sambo blir rasande, ni har stora scener, han skrämmer dig och han använder dessutom knytnävarna. Åren som gått tycks inte ha fört er närmare varandra och inget lugn har inträtt. Till sist blir skilsmässa den enda vettiga utvägen.
Att din sambo blir aggressiv gentemot dig behöver inte betyda att han agerar på liknande sätt gentemot sina barn. När inte du finns med i bilden kan det tänkas att han har en god förmåga att interagera med sina barn och vara en fungerande pappa. Du litar inte på honom och tror inte att han kan ta hand om era barn på ett bra sätt. Om det är du som i huvudsak tagit hand om barnen kan han sakna rutin och erfarenhet men med lite träning och god vilja kan det visa sig fungera riktigt bra.
Ni bör komma överens om hur det praktiska kring barnen ska lösas. Ska barnen bo växelvis, ska ni ha gemensam vårdnad eller umgängesrätt? Det är mycket att ta ställning till och barnens bästa ska ställas i fokus. Blir det konflikter kring dessa frågor kan man be socialtjänsten om ett samarbetssamtal som går ut på att hjälpa föräldrarna att enas i barnfrågan.
Kan föräldrarna inte enas så blir det tingsrätten som genom en vårdnadsutredning beslutar vem barnen ska bo hos. De flesta brukar kunna enas innan det går så långt och det hoppas jag att ni också ska kunna. Barnen har rätt att ha umgänge med båda sina föräldrar och naturligtvis är det en lättnad för barnen om föräldrarna kan ha en kommunikation med varandra där de har barnens bästa för ögonen.
Är du orolig för att din sambo ska skada barnen eller att de ska fara illa i hans sällskap måste naturligtvis barnen skyddas. I sådana fall kan socialtjänsten hjälpa till och utse en person som är barnens kontaktperson vid umgänge.
När man bryter ett destruktivt förhållande blir det ofta ett lyft för båda parter och efter en tid brukar också föräldrarollen påverkas positivt. Ett dåligt förhållande tar väldigt mycket energi som när den frigörs kan användas på ett betydligt trevligare sätt.
