Jag är en kvinna på 66 år som alltid levt ett ärligt liv. Har aldrig tagit något, inte ens en knappnål som inte varit min. Har fostrat mina barn till ärliga människor.
Så händer detta. Jag går in i en butik för att köpa några småsaker. Butiken förestås av en bekant, en före detta granne. Jag tar mina varor och går bara mot utgången, förbi kassan. Jag stoppas vid dörren av butiksägaren, vi småpratar och jag kommer på att jag inte betalat. Jag småskrattar åt mig själv men efteråt har jag börjat grubbla över mitt “hjärnsläpp”.
Jag har blivit glömsk i övrigt också. Sista tiden har jag haft många tråkigheter med bland annat en sjuk make. Kan detta ha påverkat mitt psyke? Låter detta som demens? Jag är rädd och tänker mycket på vad som sker med mig. Snälla svara mig! Vad jag ska göra? Finns det tester för att konstatera demenssjukdom?
Doktor Lennart Skoog svarar:
Din upplevelse av att få “hjärnsläpp” känner vi nog alla igen vid enstaka tillfällen och dessa kan ju ha andra, mera troliga förklaringar än att det är demens.
Kanske är det så att mycket livsenergi går åt till att hantera vardagen med din makes sjukdom? I så fall är det naturligt att bli okoncentrerad och tankspridd. Just detta händer faktiskt ofta när vi blir stressade.
Ibland är det bra att ha någon att prata med om en ny livssituation med exempelvis en sjuk make, det brukar underlätta. Anhöriggrupper som ordnas av sjukvården eller kyrkan kan vara ett alternativ.
Att gå och grubbla över det som hänt brukar leda till mer oro och det bästa rådet jag kan ge dig – om du fortfarande är orolig – är att snarast beställa tid på din vårdcentral för en bedömning som förhoppningsvis stillar din oro. Läkaren på vårdcentralen gör då också en bedömning om en så kllad demensutredning behöver göras.
En sådan utredning brukar bestå av en grundlig undersökning samt blodprover för att bland annat utesluta rubbningar i ämnesomsättning eller vitaminbrist. Ibland görs även röntgen av hjärnan. I samband med undersökningen kan man göra ett psykologtest som visar om det finns risk för tidig demenssjukdom.
Och ja, det finns hopp!. Att glömma något någon gång är ju faktiskt mänskligt!
