Min yngsta dotter har alltid stått mig väldigt nära. Hon var dagligen hos oss och vi kunde prata i telefonen flera gånger om dagen. Både jag och min sambo fanns för henne vad det än var. Vi blev så glada när hon träffade en kille och sen när de skulle flytta i hop tyckte vi att det var toppen.
Sedan minskade vårt umgänge. När vi bjöd dem hem till oss på mat tackade de nej. När jag åkte dit med tanken att vi kanske kunde fika, så blev jag inte insläppt. Jag kände mig stött och ledsen. Senare sa hon att de hade fullt upp med sig själva och det fanns inte tid för annat.
Men det konstiga är att de umgås med flera andra. Jag tror inte att det är hennes kille som inte vill träffa oss, utan det är min dotter som inte vill vara med oss. Jag är jätte ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har förklarat hur det känns men hon säger bara att hon kan inte förstå hur jag känner. Nu har jag blivit avspisad så många gånger att jag klarar inte att bli det en gång till. Har du några bra råd?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Jag förstår att du är ledsen och känner dig förbisedd av din dotter. Ni har haft nära kontakt och träffats varje dag och dessutom pratat flera gånger om dagen i telefon – och nu har allting förändrats.
Dottern har dragit sig undan och kontakten sker mer sällan och du undrar vad som är fel. Svaret är att det behöver inte vara någonting alls som är fel. Det kan vara så enkelt att din dotter befinner sig i en period i sitt liv då hon känner ett behov av att frigöra sig från sin mamma och därmed väljer hon att lägga mer tid på annat.
Hennes liv har förändrats i och med att hon blivit sambo och hon har fler att ta hänsyn till, som sambons familj och gemensamma vänner och alla ska hinnas med. Det kan också vara så att hon är medveten om att du blir ledsen över er minskande kontakt och detta kan väcka känslor hos henne som gör att hon tar ytterligare avstånd eftersom allting blir så “jobbigt”.
Vi går alla igenom olika perioder i våra liv men det är inte alltid som vi går i fas med varandra. Din dotter befinner sig i en ny fas av sitt liv medan du lever kvar som du gjorde tidigare och därför blir ju skillnaden mer markant för dig. Ibland vill man att allting ska vara som det alltid varit men det är sällan det blir så.
Att din dotter gör förändringar kring ert umgänge behöver inte alls betyda att du är mindre viktig för henne. Tvärtom, så tyder er tidigare gemenskap på att det finns starka band mellan er. Försök att acceptera att ert umgänge kommit in i en annan fas och insistera inte på att träffas alltför ofta. Ge henne lite svängrum.
Bjud gärna hem henne och sambon och fråga dem när det passar. Spontana inbjudningar samma dag fungerar nog inte så bra utan fråga dem istället när de har lust att komma så att ni gemensamt kan ha en planering.
Försök att inte ge din dotter dåligt samvete genom att tala om hur ledsen du är eftersom detta säkert triggar igång negativa känslor hos henne. Försök också acceptera att så tätt umgänge som ni tidigare haft kanske det inte blir framöver. Fyll istället din tid med egna vänner, hobbyer och intressen.
Ger du din dotter tid och acceptans, så tror jag säkert att ert umgänge spårar rätt så småningom. Det blir kanske inte på samma sätt som det varit men det behöver inte bli sämre kvalitet för det.
