Jag ser mig som en klok kvinna i mina bästa år, med bra karriär och många vänner. Problemet är en relation som egentligen inte leder framåt och som börjar bli destruktiv.
För några år sedan träffade jag en gift man som bjöd ut mig på krogen. Sedan dess har vi träffats regelbundet. Från början var det ett sätt för mig att komma ut och uppleva spänning, att bli sedd och uppskattad. Med tiden har det utvecklats till en djupare relation. När vi träffas är det som tiden står stilla och vi njuter av varje sekund. Jag är fortfarande förälskad i denne man och kan tänka mig en framtid med honom. Han säger att han tror på oss – att det ska bli vi!
Men problemet är att han inte kan välja mellan mig och hustrun. Det är jobbigt att han hela tiden ljuger för sin fru. Hur klarar han att leva detta dubbelliv? Ljuger han lika mycket för mig? Ibland har jag ställt honom mot väggen och sagt att han måste bestämma sig! Men han har alltid bortförklaringar som att det “inte passar just nu”.
Han tycker att jag ska sköta mina problem så löser han sina problem med att ha två kvinnor. Jag har många gånger bestämt mig för att avsluta relationen men ramlar hela tiden dit igen. Saker han säger gör att jag känner att jag är den rätta. Ibland känner jag mig som en idiot som går på hans smicker.
Han är väldigt social och trevlig, och när vi träffas ger han hundra procent av sin närvaro. Jag tycker så mycket om hans goda sidor. Men när jag ställer krav så blir han en annan person som lägger över problemet på mig. Och jag hatar att han ljuger och inte är ärlig.
Hjälp mig att förstå mig själv! Varför kan jag inte släppa honom? Jag vet att det är jag som måste göra ett val.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Du har i ett antal år haft ett förhållande med en gift man och han har gjort klart på olika sätt att han inte har planer på att lämna hustrun. Ändå fortsätter förhållandet och du har ingen kraft att bryta. Som ett brev på posten väcker detta en viss irritation mellan er där han tycker att du ska ta hand om dina problem och han om sina. Du hatar att han ljuger och inte är ärlig och du fattar inte varför du ändå är så känslomässigt bunden till honom.
Rent psykologiskt kan det finnas flera förklaringar. Ni har ingen gemensam vardag och då är det lättare att stanna kvar i nyförälskelsen. Ni har varit tillsammans länge och det finns det en storts trygghet i relationen. Så länge du är förälskad ser du inte andra män och då är det lätt att tro att just denne man är den ende. Kanske påminner han om någon som väcker starka känslor inom dig. Dessutom säger du att han är social och trevlig när ni träffas och ger hundra procent. Därmed får du vid varje möte ny energi att gå vidare i ett förhållande som egentligen är destruktivt.
Sett ur mannens synvinkel verkar det som om han behärskar situationen bra. Han tycks ha slagit sig till ro med två kvinnor och när du vill skapa förändring går han i försvar och tycker att det är dina problem. Så är det naturligtvis inte. Båda har ansvar i en relation. När du ställt honom mot väggen och krävt att han ska göra ett val väljer han undanflykter.
Det är dags för dig att försöka se förhållandet precis som det är, att mannen inte har planer på skilsmässa eller ett gemensamt liv med dig. Utifrån detta måste du fatta ett beslut. Antingen väljer du att fortsätta relationen sådan den är trots att mannen inte skiljer sig, eller så väljer du att avsluta den. Förhoppningarna om att han ska skiljas kan du nog lägga åt sidan vid det här laget.
Nu gäller det att se fakta och fatta beslut kring det facit du har. Jag förstår att det inte är lätt. När känslor är inblandade handlar allt om en process. Kan du trots allt inte fatta ett beslut, så kan du föreslå en timeout. Att ni inte träffas eller har kontakt under kanske tre månader. På så sätt får du period där du kan känna dig för och kanske till och med upptäcka att livet är riktigt bra även utan denne man.
