Vi är fyra kvinnor kring 55 år som har varit barndomskamrater och nu träffas ibland. De andra tre har umgåtts lite smått under åren och jag har tillkommit på senare tid, efter att jag flyttat tillbaka till min barndomsstad.
Egentligen får jag inte ut så mycket av umgänget, men jag har svårt dra mig ur. Problemet är att en av dem helt dominerar samvaron. Hon pratar bara om sig och sitt och så gott som varje gång vi träffas “underhåller” hon oss andra med långa utläggningar om alla “konstiga” människor hon stöter på och hur de beter sig och även utnyttjar henne och hennes påstådda snällhet.
Jag har förstått att hon överdriver, rent av ljuger, lägger till och drar ifrån för att dramatisera det hela och för att det ska passa hennes syften. Jag har vid sådana tillfällen väldigt svårt att engagera mig i det hon säger och det retar mig att de två andra bara sitter och ojar sig och tycker synd om och håller med.
Jag har försökt att anlägga en min av att jag inte litar på hennes ord – för man kan ju inte säga till folk rakt ut att de ljuger – men det verkar bara sporra henne ännu mer att övertyga mig. Jag har vid sådana tillfällen försökt leda samtalet över till något mer intressant och allmängiltigt, men hon halkar snart in igen på sitt favoritämne.
Hon kan vara både generös och riktigt rolig. Jag tycker också bra om de två andra kvinnorna, men vi får liksom aldrig en chans. Vad ska jag göra?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Det är trevligt att ha kontakt med barndomskamrater, men man får ta med i beräkningen att gamla roller ofta hänger med från barndomen och kan ställa till med trassel.
Din väninna som söker uppmärksamhet och pratar om sig och sitt hela tiden var kanske ungefär likadan när ni växte upp ? Eller så kan det vara så att hon alltid har varit lite i underläge och försöker kompensera det genom att göra sig själv och sitt liv mer intressant än det är.
De andra två väninnorna accepterar uppenbarligen det hela och anledningen till detta kan vara att de tre har haft kontakt hela tiden. Du har tillkommit i gänget ganska nyligen och ser allt med nya och friska ögon och därmed får du också en annan helhetssyn på vänskapskonstellationen.
Du har försökt att på ett snyggt sätt visa den pratiga väninnan att du inte tror på det hon berättar och det har resulterat i att hon blir ännu ivrigare i att övertyga. När du ifrågasätter henne, även om det är snyggt, så kan det blir en hotfull situation för henne som hon måste rida ut och allting blir etter värre. Den strategin har inte funkat och då måste du pröva någonting nytt.
Du tycker inte att du och de andra två kvinnorna får en chans, men det kan ju tänkas att de andra två kvinnorna inte känner som du? De verkar ju trivas och har umgåtts länge och du får lita till de kvinnornas eget sunda förnuft och de val de har gjort.
Kanske är det så att du har “vuxit ifrån” tjejgänget? Det kan tänkas att det passar dig bättre att umgås med dem en och en och att ett sådant umgänge skulle ge både dig och väninnorna större utbyte. Du bör acceptera att du inte kan förändra den pratiga väninnan och kan du inte fokusera på det som trots allt är positivt med henne bör du nog dra dig ur gänget på ett snyggt och smidigt sätt.
