Jag är en orolig mamma till en pojke på 8 år. Han kissar var och varannan natt på sig då han sover. Han vill inte sova över hos kompisar och jag är orolig för att han helst vill vara för sig själv.
Jag har pratat med skolsköterskan som säger att skolläkaren tycker vi ska vänta något halvår till, då det kan växa bort. Jag vill att min pojke inte ska behöva skämmas för detta. Kan tillägga att min bror hade samma problem tills han var 9 år. Är det ärftligt?
Doktor Lennart Skoog svarar:
Jag håller med dig att sängvätning, eller “enures” på medicinskt språk, hos ett barn på 8 år inte är ett banalt problem även om man räknar med att ett av tio barn faktiskt gör detta i din pojkes ålder. Jag tycker absolut att man ska utreda och eventuellt behandla – vänta inte!
Eftersom din son drar sig undan och inte vill umgås med kompisar är det viktigt att han får hjälp. Ofta är det skammen över att inte kunna hålla tätt som plågar. Det är därför bra att tala om att det faktiskt är ganska vanligt. Det kan få besvärliga psykologiska konsekvenser senare i livet om man inte hjälper barnet nu.
Om ett barn plötsligt börjar kissa i sängen kan det bero på att någon ny situation hänt i livet, till exempel skilsmässa i familjen, att flytta och byta kompisar i samband med skolstart, mobbing och så vidare. Har något sådant hänt?
För att utreda sängvätning är det viktigt för läkaren att få en uppfattning om hur din pojke kissar på dagen och på natten. Man brukar få fylla i ett så kallat miktionsschema. Där anges när och hur mycket han kissat och om och när han kissar på sig på natten. Det är också viktigt att få en uppfattning om vätskeintaget, så notera gärna hur mycket han dricker under ett dygn. En del barn dricker mycket på kvällarna och då blir risken för sängvätning större. Om man ger extra att dricka i början på dagen brukar inte törsten sätta in på kvällen.
Det allra vanligaste är att man inte hittar några kroppsliga fel på ett barn med dag- eller sängvätning. Själva sängvätningen beror i flertalet fall på att barnets kropp inte kan koncentrera urinen tillräckligt på natten och att urinblåsan fylls mer än vad den ska. Det kan också bero på att muskeln i urinblåsan inte kan slappna av utan tränger på.
Du nämner att din bror har haft samma problem. Det finns en viss ärftlighet. Störst är risken om en eller båda föräldrar haft problemet.
Mer ovanliga orsaker till att kissa på sig kan vara om man har diabetes, urinvägsinfektion, missbildning i urinvägarna, kronisk förstoppning eller kraftiga snarkningar på natten. Diabetes brukar ge tydliga besvär med ständig törst i kombination med stora urinmängder och utesluts enkelt med urinprov och blodprov. Även beteendestörningar/koncentrationstörningar som adhd/damp ger ökad risk för sängvätning.
Ett sätt att själv försöka påverka situationen är att äta, dricka och kissa regelbundet. Kroppens funktioner mognar bättre då. Ofta kan barnet få en positiv upplevelse av att se att det faktiskt går att styra när kisset ska komma.
Ett annat sätt, som jag vet en del tillämpar, är att ta upp barnet och låta det kissa halvsovande innan man själv går till sängs. Då kanske det klarar sig resten av natten.
Det finns flera olika sätt att behandla sängvätning. Man brukar inte rekommendera blöja eftersom det kan öka den psykologiska pressen. En pojke i hans ålder kan själv byta lakan om det blir kiss i sängen. Det är också bra att ha ett madrasskydd. Larmmatta som slår larm då sängen blir våt anses effektivt. För att minska mängden urin på natten kan man ge ett konstgjort hormon i form av nässpray eller tablett en halvtimme innan sängdags. Om urinblåsan inte lugnar sig kan man ge ett medel som stillar blåsan.
Det finns alltså goda möjligheter till att snabbt få mindre besvär eller att helt slippa sängvätningen. Be skolsköterskan om att få träffa skolläkaren för undersökning och diskussion om lämplig behandling.
