Min far visade ett brev han erhållit från sin halvbror för ett par år sedan där denne berättade lite kort om sig själv och att han hittat pappa efter lite släktforskning.
Nu till saken; min far vill inte ta upp kontakten med honom. “Jag har aldrig träffat honom, så jag behöver inte göra det,” säger han. Frågar man varför, så säger han bara att han inte vill.
För mig, som i övrigt knappt har några släktingar så är det väldigt jobbigt. Mina mor- och farföräldrar har gått bort och det finns bara några få kusiner vilka jag knappt träffar.
Jag och mina syskon blir lidande för att min far inte vill ta upp kontakten, det är ju våra släktingar också! Jag upplever en sorts avundsjuka när alla mina vänner har kusiner och släktingar att träffa.
Jag kan tänka mig att min far haft det jobbigt psykiskt med alla tankar kring varför han adopterades och så vidare, men någon gång måste man kunna gå vidare. Hur ska jag få min far förstå, att det inte försent att träffa sin halvbror? Hur ska jag få honom förstå, att det faktiskt också är mina släktingar?
Jag tror inte att du varken kan eller ska förmå din pappa att knyta när-mare kontakt med sin halvbror om han inte själv har en önskan om detta. Däremot kan du prata med din pappa om din egen vilja att knyta dessa kontakter och det är möjligt att din pappa ställer sig positiv till att du har kontakt med hans biologiska släktingar trots att han inte själv har det.
