Efter en tid hittade jag flera brev från min mans förra flickvän daterade bara en månad innan vi träffades. Jag frågade om detta men han sade att hon hade svårt att släppa taget om honom efter att de avslutat förhållandet ett år tidigare.
När vår son var åtta månader gifte vi oss och flyttade till USA. Då började vi prata mer om hans före detta. Ju mer vi pratade om henne desto mer kände jag att det var något som inte stämde. Till slut läste jag hans e-post (ja, jag snokade) och där hittade jag “bevis” på att han ljugit om deras förhållande.
Bland annat att han, under en resa hem några månader efter vi träffades, stämt möte med henne för att bryta förhållandet. Under denna tid mådde jag förskräckligt dåligt. Jag var besatt av min mans före detta. Han svarade på alla frågor jag ställde, vilket förmodligen var dumt då jag fick veta mycket mer än jag borde. Jag tror att min man fortfarande var kär i henne när vi träffades.
Han pratade ofta om henne, drömde om henne och tycker fortfarande att allt med henne är bra. Mitt och min mans liv är bra och vi har tre underbara barn. Men så kommer perioder när jag tänker på det här och mår dåligt. Det är jobbigt att leva med känslan att aldrig räcka till för min man. Vad jag än gör kommer han aldrig att känna för mig som han känt för henne. Jag är övertygad om att han lämnade henne eftersom jag blev gravid, inte för att han ville vara med mig.
Vad kan jag göra för att inte känna mig så värdelös? Bottnar känslan i det som har hänt mellan mig och min man eller i någonting annat? Kan man leva med någon när man känner sig som “nummer två”? Det är ingen idé att prata med honom, han blir defensiv direkt.
Din make avslutade förhållandet med sitt ex när du och han varit tillsammans ett par månader och detta gjorde han genom ett personligt möte med henne. Jag förstår att det kan vara upprörande för dig men å andra sidan kan han tycka att han haft fullgott själ att göra som han gjorde. Kanske han tyckte det var mest fair play att träffa henne personligen för att avsluta. Haken är att han naturligtvis borde ha berättat detta för dig.
Att starta en ny relation med lögner ger inte bästa förutsättningar. Vad du dock inte ska glömma är att han faktiskt valde dig och detta bör du se som ett aktivt val från hans sida.
Du hade en lång period då du fixerade dig vid hans före detta – och du ställde frågor som din man i sin tur svarade ärligt på. Det hade han inte behövt. Som du säger så fick du kanske mer information än vad som var bra för dig – men du fick svar och det visar att din man inte försökte dölja någonting.
I dag har ni tre barn tillsammans och lever på många sätt ett bra liv – men du jagas av känslan av att inte räcka till, att inte vara bra nog och att du alltid kommer som nummer två efter din makes ex. Det här är ju enbart dina egna inre känslor och det tyder på dålig självkänsla. Du klassar ner dig själv och det får dig att må dåligt. Du säger att du inte kan prata med din man om detta eftersom han blir defensiv – och kanske det beror på att han tycker att alltsammans borde vara utagerat nu.
Min åsikt är att du borde försöka släppa det gamla och fokusera på nuet och det som är bra. Under din uppväxt kan det ha förekommit händelser som påverkar nuet och som gör det svårare för dig att släppa. Kanske har du ett mycket stort bekräftelsebehov och en känsla av otrygghet – och samtidigt en oförmåga att ge dig själv påfyllning. Jag kan bara gissa. Men jag tror att du skulle må bra av att bli stärkt i din självkänsla, till exempel genom att pröva kognitiv beteendeterapi.
