Julen är verkligen en plåga. Jag står mitt emellan min son och min sambo. Min son är 35 år och har inga barn. Min sambo har heller inga barn men har en syster och föräldrar i 80-årsåldern, som behandlar sina barn som icke vuxna. Min sambo vill fira jul med dem men det vill inte min son.

Min före detta man har krav att sonen ska vara halva julen hos honom och till saken hör att sonen och pappan inte har haft någon bra kontakt tidigare. Det enda krav jag har är att min son, som visserligen är vuxen, inte ska behöva vara ensam på julen om han inte vill det.

Därför finns min julglädje istället före julen då jag pyntar och gör fint. Min bästa jul skulle vara hemma, men det går ju inte.

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Julen kommer inte bara med högtid och ledighet utan också med massor av ångest och beslut som ska fattas. Vi vill att alla ska må bra och julen ska vara familjens egen glädjehögtid.

Därmed tar vi på oss ett väldigt stort ansvar. Vi måste inse att vi inte kan ta på oss och ansvara för allas lycka och julglädje. Din son till exempel är vuxen och hans pappa ställer krav på att han ska tillbringa halva julhelgen med honom. Sådana krav kan man inte ställa på ett vuxet barn som har egen vilja. Låt det bli ett dilemma mellan far och son och låt dem själva lösa problemet.

Vidare säger du att din bästa jul skulle vara hemma men att detta inte går. Jag undrar varför inte det skulle gå? Ofta gör vi saker och ting av gammal vana och vi stanna inte upp och tänker efter och fattar nya beslut. Om du tar ansvar för din egen julglädje, då väljer du att fira jul hemma och om du vill så kan du bjuda hem övrig släkt som du brukar och vill fira jul tillsammans med.

Även om just julen är oerhört traditionell och vi vill förmedla gott till våra medmänniskor så får det inte ske på bekostnad av den egna glädjen.

Familjerådgivaren