I början av vårt förhållande hade jag en bra relation till min sambos dotter. Hon hälsade ofta på hos oss och vi gjorde allt möjligt tillsammans. Men när vi köpte hus krävde hon att vi skulle renovera ett rum till henne, först av alla rum, och att hon skulle få den ena möbeln efter den andra. Hon ställde väldigt höga krav. Efter ett tag vände hon oss ryggen helt och alla försök av oss att få kontakt med henne misslyckades. Hon började skriva otrevliga saker till mig på Facebook på internet, så jag tvingades att blockera henne.
På hennes blogg anklagade hon mig för att prata skit om henne inför min sambo och hon kunde inte förstå hur han valde mig istället för henne. Hennes blogg blev ett forum för full smutskastning mot mig och mina barn. Hennes mamma var också med i detta forum och skrev otrevligheter om mig och min sambo.
Jag har fått min bil vandaliserad. Dottern har letat upp mina barn och även mitt syskon flera gånger och skrivit nedsättande om mig. Hon vill åt mig till varje pris. Det har varit fruktansvärt jobbigt och jag har knappt vågat åka till affären, eftersom jag är rädd att folk ska tro att jag har gjort allt som dottern anklagar mig för. Jag klarar knappt av att jobba.
Jag såg redan från början av vårt förhållande att båda hans barn var väldigt besatta av pengar och prylar. De uppvaktade aldrig sin far på hans födelsedag eller till jul, men själva kom de som gamar och ville ha presenter som de själva bestämde att han skulle köpa.
Sonen har inte alls varit lika manipulerande som dottern. Han och jag har fortfarande en fin relation. Han har egen bostad och ett fast jobb medan dottern bor kvar hon sin mamma, trots att hon nu är myndig.
Jag har frågat min sambo varför han inte säger ifrån eller tar mig i försvar, men han svarar att han inte törs. Han är väldigt konflikträdd och tror att alla problem försvinner om man bara struntar i dem.
Jag är rädd att han ska skapa en relation med dottern bakom min rygg och att allt ska fortsätta i samma fotspår, det vill säga att de skyller allt på mig.
Jag gick ett tag, när allt var som värst, hos en psykolog, men tyckte inte att det gav så mycket. Inte ens då frågade min sambo hur det gick! Han har sett mig gråta och vara hemma från jobbet på grund av denna konflikt men han är stenkall. Han själv vill inte skaffa hjälp eller att vi ska gå tillsammans någonstans och prata.
Annars har vi en fin relation tillsammans, jag och min sambo. Vi passar verkligen ihop på alla plan. När vi inte hör av dottern är livet helt underbart. Vi reser mycket, är ofta ute och fiskar med mera.
Jag önskar att du kan ge mig råd om hur jag ska kunna vakna upp en morgon och inte tänka på detta. Jag känner hur jag bryts ner mer och mer för varje dag, är alltid trött, okoncentrerad och deppig och har minnesluckor.
Säkert tyckte sambons dotter att hon hade en anledning att bli arg för två år sedan, när allting startade, och därefter verkar det som om allting bara har rullat på och spårat ur.
Jag ser det här främst som ett problem mellan dig och din sambo och det känns också som om det är hans tystnad och ovilja att se och lösa konflikten som får dig att må dåligt. Du har tappat tilliten till honom och är rädd att han ska gå bakom din rygg tillsammans med sin dotter och att de tillsammans ska baktala dig.
I den här situationen hjälper det inte att du går ensam till psykolog, utan det krävs att du och din sambo tillsammans går i parterapi. Du kan lära dig att förhålla dig till hans dotter, men du varken kan eller ska lära dig hur du ska förhålla dig till din sambo så länge han sluter sig och inte tar aktiv del i det som händer.
Några enkla lösningar kan jag inte se. Om ni ska komma vidare och du ska kunna må bra framöver är mitt råd familjeterapi för dig och sambon. I ett senare skede i terapin kan det kanske också beredas tillfälle för hans dotter att delta och ni kan prata igenom det som hänt.
