Kan vårt barn göra anspråk på arv direkt?

Vi är gifta makar i 75-årsåldern och har ett barn och två barnbarn. Om ena maken avlider, behövs det då ett inbördes testamente så att efterlevande maken ska ärva hela kvarlåtenskapen? Kan barnet göra anspråk på någon form av arv efter den först avlidne maken? Vad är skillnaden mellan “full äganderätt” och “fri förfoganderätt”?

Ni tillhör en generation som fått höra alla dessa historier om barnet som satte sin gamla mor eller far i farstun för att han eller hon krävde ut sitt föräldraarv. Även lagstiftaren tyckte att det var oskäligt mot den efterlevande och beslutade därför om en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1988, vilken innebär att gemensamma barn ska ärva sina föräldrar först den dag även den efterlevande föräldern avlider.

Makar med enbart gemensamma barn är alltså idag helt trygga och har inte behov av ett inbördes testamente för att skydda varandra. Att många i den situationen ändå låter skriva ett testamente beror på helt andra saker som till exempel, att man vill skydda barnens framtida arv från att dras in i en skilsmässa.

Slutligen frågar ni om skillnaden i uttrycken “full äganderätt” och “fri förfoganderätt” som man hittar i testamenten. Enkelt uttryckt kan man säga att om jag ärver med fri förfoganderätt innebär detta, att när jag själv dör så ska någon annan enligt testamentet ärva egendomen. Det finns därmed en begränsning i min rätt att förfoga över egendomen på så sätt, att jag själv via ett eget testamente inte kan styra över det jag ärvt.

Har jag däremot ärvt med full äganderätt, utan någon bestämmelse om vem eller vilka som vid min död ska ärva egendomen, så finns det ingen begränsning utan jag kan styra över denna del genom att med eget testamente göra vem jag vill till arvtagare.