Jag gick till vårdcentralen där ämnesomsättningsprover visade att jag hade en låg, men inte “alarmerande”, omsättning. S-Tyroxin fritt låg på 11,4 där referensvärdena är 12–22.
Eftersom jag själv var övertygad om att det var ämnesomsättningen som orsakade mina besvär ville jag prova Levaxin, men läkaren ville ta fler blodprover och göra mer utredningar. Jag fick bland annat fylla i ett formulär, MADRS, eftersom läkaren hävdade att jag var deprimerad!
Jag har själv via nätet sökt vidare för att få hjälp, där finns många bra sidor som tar upp just det här “fenomenet” för det verkar som om många, många kvinnor har upplevt samma sak.
Till slut hittade jag en läkare som trodde på mig. Jag fick på recept Levaxin och Liothyronin som jag har ätit en tid (är fortfarande under utredning) och skillnaden är ofattbar. Det går inte med ord att beskriva känslan att få tillbaka sig själv! Nu kan jag andas, leva, skratta och jag har fått tillbaka sexlusten!
Varför har läkarna större tilltro för antidepressiva läkemedel än för en sådan enkel sak som Levaxin? Min läkare på vårdcentralen hävdade att Levaxin har så mycket biverkningar. Som om inte antidepressiva skulle ha det. Det är bara att läsa i Fass!
Med detta vill jag säga till “Inbillingssjuk?”: Stå på dig, det finns hjälp att få! Och till alla andra som känner igen sig i berättelsen: Sök hjälp!
Det finns något som kallas hypotyreos typ 2. Kanske det är dags för svenska läkare att ta det på allvar?!
För låg ämnesomsättning, hypotyreos, beror på underfunktion av sköldkörteln. Anledningen till att man vill vara helt säker på att de depressionsliknande besvären verkligen beror på hypotyreos är att felaktig medicinering med ämnesomsättningshormon påverkar de inre organen, speciellt hjärta och skelett, negativt.
Symtomen på depression, långvarig utmattning eller kronisk trötthet och för låg ämnesomsättning är dessutom mycket snarlika. I samtliga fall drabbas man i varierande grad av trötthet, nedstämdhet, dålig koncentrationsförmåga, försämrad sexlust, viktuppgång med mera. Därför ska man alltid mäta ämnesomsättningen om man har symtom som också skulle kunna tyda på en depression, för att inte missa att behandla en hypotyreos.
MADRS, som du nämner, är ett vetenskapligt framtaget frågeformulär som hjälper läkaren att fastställa om man har tecken på depression, men utesluter alltså inte en hypotyreos!
Din nivå av ämnesomsättningshormonet i blodet, S-Tyroixin, var lätt sänkt före behandlingen. Man brukar även ta provet TSH som är det hormon som styr sköldkörtelns funktion. När man bildar för lite ämnesomsättningshormon brukar hormonet TSH, som kommer från hypofysen i hjärnan, stiga för att försöka pressa sköldkörteln att bilda mer ämnesomsättningshormon är vad den i normalfallet klarar.
Det är inte självklart att man ska behandla om TSH stigit lätt, om man samtidigt ser att sköldkörteln förmår att bilda normal mängd ämnesomsättningshormon. Det är helt och hållet avhängigt om personen har några symtom på för låg ämnesomsättning eller inte. Det finns till och med forskning som visar att man lever längre med ett lätt förhöjt TSH, kanske för att kroppen går i “lätt” sparlåga. Man har de senaste åren justerat den övre normala gränsen för TSH nedåt, så det som tidigare betraktades som normal ämnesomsättningsnivå nu är för låg nivå.
Hos yngre verkar det dock vara så att man har bättre effekt av att medicinera med ämnesomsättningshormon om TSH är lätt förhöjt. Det minskar kolesterolet i kroppen och påverkar blodkärlens elasticitet positivt.
Hos de allra flesta som behandlas med det vanligaste ämnesomsättningshormonet T4 (läkemedlen Levaxin, Euthyrox) räcker detta. Det är dock så att drygt en av tio patienter, som i ditt fall, inte får tillräcklig effekt och måste ha ett tillskott av en annan variant av ämnesomsättningshormon som heter T3 (läkemedlet Liothyronin).
När det gäller diskussionen om det tillstånd som kallas hypotyreos typ 2 så är det riktigt att den medicinska vetenskapen är något tveksam. Det är framför allt en accepterad diagnos inom alternativmedicin. Med hypotyreos 2 menar förespråkare för denna diagnos, att man lider av symtom som tyder på brist på ämnesomsättningshormonet trots att blodprover visar normala förhållanden, alltså inte en viss mätbar brist på ämnesomsättningshormonet som du hade.
Det man menar är att ämnesomsättningshormonet inte kan tas upp av cellerna, där det ska ha sin verkan, så trots att man har normal mängd ämnesomsättningshormon i blodet blir det en brist inne i cellerna. Forskningsresultat har inte kunnat säkerställa detta, men jag tror inte sista ordet är sagt ännu. Bland annat pågår forskning om att mäta ämnesomsättningshormonet i ryggmärgsvätskan för att då förhoppningsvis kunna klarlägga om det finns ett sätt att säkert påvisa hypotyreos.
