Beror depressionen på att jag opererats?

I augusti 2008 blev jag bypass-opererad och efter det har jag inte hittat mitt rätta jag. Jag har blivit deprimerad. Har svårt att umgås med gamla vänner, svårt att hänga med i det vardagliga livet. Kan inte koppla av och se på tv eller höra på radio, retar mig på allt och alla.

Jag känner mig irriterad och upprörd inombords, har svårt att gå i affärer och stå i köer. Kan inte åka med frugan för att se på teater och koppla av. Har blivit fruktansvärt stressad. Och denna hemska panikångest! Jag har en onormal trötthet, men ändå måste jag ta en insomningstablett på kvällen. Vaknar sedan vid fyratiden av mina overkliga drömmar, och får panik och är spänd i hela kroppen.

Kan detta komma av en påfrestande operation? Har gått igenom alla prover – kol, astma, hjärta – och allt verkar bra. Jag har själv en teori om att det kan vara sköldkörteln som inte hänger med riktigt. Har frågat min läkare om jag inte kan få sköldkörtelhormon i tablettform, Levaxin, men han tycker inte det. Har läst i produktinformationen om medicinen och den borde kunna fungera bra på mig. Jag är en man på 75 år som också har andningsproblem.

Angående din fråga om att medicinera med Levaxin så ska man enbart göra detta om man har en för låg nivå av sköldkörtelhormon i kroppen. Det konstateras enkelt med ett blodprov som heter TSH och kan tas på alla läkarmottagningar. Om inte detta är gjort redan så rekommenderar jag dig att be om detta. Om hormonnivån är normal är det skadligt att tillföra mera hormon.

Din beskrivning av hur du mår gör att jag funderar på om du istället lider av något som på medicinskt språk kallas för asteno-emotionellt syndrom eller mental uttröttbarhet. Många skulle beskriva det som att man är väldigt sårbar och känslig och mår bäst hemma i lugn och ro. Det handlar ofta om nedsatt koncentrationsförmåga, minnessvårigheter, svårighet att göra mer än en sak i taget, ostabilt humör, ha lätt att bli upprörd eller ledsen, ljud- och ljusöverkänslighet och huvudvärk.

Man vet att risken för detta är ganska stor för den som genomgår den typ av hjärtoperation som du gjort, men att de allra flesta förbättras inom ett halvår efter operationen. Det tycks vara så att när man måste använda hjärt-lungmaskin ökar risken att drabbas av detta tillstånd. Vid kranskärlsbytet måste man i de flesta fall, under cirka en timme av operationen, stanna hjärtat och koppla in en hjärt-lungmaskin, som tar över både hjärtats och lungornas arbete, det vill säga att pumpa och syresätta blodet och ta bort koldioxid.

Man tror att hjärt-lungmaskinen kan öka risken för att förkalkningar från stora blodkärl kan lossna och orsaka övergående störningar i hjärnans blodcirkulation. I samband med operationen kyls patienten dessutom ner för att minska behovet av syrgas och allt detta i kombination med många timmars sövning bidrar, tror man, till att man kan drabbas av mental uttröttbarhet.

Dessutom är det ju så att en kranskärlsoperation, som en bypassoperation, är ett stort ingrepp där man är i gränslandet mellan liv och död och man är helt naturligt både fysiskt och psykiskt påverkad den närmaste tiden efteråt.

Drabbas man plötsligt av hjärtsjukdom som leder till snabb operation hinner man inte alltid acceptera sin situation, det blir helt enkelt en allvarlig livskris som kan “frysa till” om man inte får hjälp att bearbeta den. Formen och humöret kan variera mycket från dag till dag. Tankarna rör sig i huvudet och känslostormarna kan vara många och svåra att hantera.

På din beskrivning förstår jag att din livssituation påverkas mycket av dina besvär och därför rekommenderar jag att du ber din vårdcentralsläkare om en remiss till en specialistläkare i psykiatri som kan ringa in problemet och se vad som kan vara lämplig behandling för dig.