Min man och jag får ofta vara barnvakter åt våra två yngsta barnbarn, som är åtta och två år. Det blir fem mil tur och retur varje gång, ibland två dagar i rad. Min man är 78 år och vi är båda sjukliga, så det är ganska jobbigt med ett blöjbarn. Men vi har ställt upp ändå.
Vi har bara våra pensioner att leva på och maken som är cancersjuk måste åka på många sjukresor. Det innebär att vi har höga bensinkostnader. Vi har aldrig fått någon ersättning tidigare men nu råkade jag fråga om vi kunde få 50 kronor per gång för bensinen. Då blev det ett himla liv. De skulle inte kunna köpa några julklappar och vi ville inte träffa barnbarnen, hette det bland annat.
Vi har dålig ekonomi och tycker det känns som vi får betala för att passa barnen. De har god ekonomi och reser utomlands och på kryssningar. Gör jag fel som vill ha till bensin?
Spontant när jag läser ditt brev så håller jag med dig om att det är helt rimligt att du och din man får 50 kronor i kompensation för bensinpengar i samband med att ni kommer och passar barnbarnen. Särskilt som familjen har sådan ekonomi att det inte skulle bli kännbart för dem. Och just därför tror jag att problemet kan handla om någonting annat än bensinersättningen. Kanske är det så att din önskan om bidrag till bensinen triggade igång någonting annat.
I vår kultur har vi ibland en komplicerad inställning till pengar och ersättning. En del av oss tycker att om vi gör varandra tjänster så ska inte detta ersättas med pengar. Ett slags ekonomiskt kulturarv som i förlängningen kan ställa till med bekymmer av det slag som du upplever. Kanske är det så att föräldrarna till dina barnbarn inte tycker att det riktigt passar sig att betala er för barnpassningen. De kanske blandar samman kostnaden för bensin med själva uppgiften att passa barnen.
Jag vill råda dig att du pratar ut med familjen om problemet. Försök att göra klart att det är bensinpengar det handlar om och att ni har det knapert, annars skulle du ju inte be om denna ersättning. Gör också klart att du gärna passar barnbarnen och att detta självklart inte innebär några kostnader för familjen utan den tjänsten gör du eftersom du tycker om att tillbringa tid med barnen. Ett annat alternativ är att föreslå att de skjutsar barnen hem till dig och att du passar dem i ditt eget hem.
Är det så att du tycker att ni förväntas ställa upp mer än ni egentligen vill och orkar, så tycker jag att du ska vara tydlig också med detta. Det är ingen oskriven regel att far- och morföräldrar ska ställa upp i tid och otid som barnvakter. Man har ett eget liv att leva också och är inte hälsan på topp så är det kanske inte alltid man känner att man har orken. Jag hoppas att ni ska kunna enas om en lösning som känns bra för er alla.
