För ett par år sedan ökade min son plötsligt mycket i vikt. Hans humör ändrades och han blev irriterad och aggressiv. Hans tjocka hår blev tunnare. För ett år sedan drabbades han av astmaliknande symtom men han lider inte av astma. Däremot lider han av enorm trötthet.
Läkarna vet inte vad som har drabbat honom. Hans puls är hög. Han har nu även fått en depression. Han som alltid varit den mest positiva person man kan tänka sig måste nu äta medicin för att hålla psyket i balans. Han har tagit sköldkörtelprov, vilket visar normalt värde. Enligt läkaren ska han banta, vilket han gör och äter väldigt lite. Han har varit sjukskriven i snart ett år men när han arbetade gick han (koll med stegräknare) 15 000 steg per dag. Trots detta och bantning går han inte ner i vikt.
Han har bett sin läkare att få pröva Levaxin för att se om han har problem med sköldkörteln. Hans läkare vill inte ge honom det för att det inte är bra för njuren (min son är född med endast en njure). Dessutom säger läkaren att Levaxin innehåller narkotika och att det är detta som inte är bra för njuren.
Min son är 40 år och vi orkar snart inte med att se hur han lider. Nu ska han börja arbetsträna på halvtid, hur ska han orka arbeta när pulsen är över 150 bara av att gå i en trappa? Han har medicin för högt blodtryck men det är inget fel på hjärta eller lungor.
Jag är mycket tveksam till om det skulle ha den effekt på sin sons hälsa, som du önskar, att tillföra ämnesomsättningshormon i form av Levaxin. Visserligen ökar förbränningen, men det sliter också på hjärta, lungor, njurar och skelett att gå på högvarv, då det är visat med blodprov att din son har en normal ämnesomsättning. Att felaktigt medicinera med ämnesomsättningshormon för att uppnå viktnedgång är alltså mycket farligt! Jag vill också förtydliga att ämnesomsättningshormonet Levaxin, som man använder vid för låg ämnesomsättning, inte innehåller någon narkotika.
När jag funderar över din sons problem verkar de ju ha kommit smygande, såväl viktökning som humörförändringar och trötthet. Det är dessutom inget fel på hjärta eller lungor.
Jag håller med dig om att det är mycket viktigt att utesluta kroppslig sjukdom samtidigt som man måste vara öppen för att det faktiskt kan vara en äkta depression som orsakar både viktuppgång och humörförändringen och det måste ju behandlas på sitt sätt. Om det inte råder något fel på ämnesomsättningen måste man gå vidare och även analysera att det inte råder brist på könshormonet testosteron eller att man har för mycket av stresshormonet kortisol i kroppen.
För att börja rent allmänt med testosteronbrist så avgörs en sådan brist förhållandevis enkelt med ett blodprov och är det inte redan gjort tycker jag ni ska be om detta hos er läkare. Det är inte många män med testosteronbrist som har alla symtom samtidigt och de brukar utvecklas smygande. Många patienter har därför svårt att beskriva sina symtom.
De första tecknen är minskande mental och fysisk prestationsförmåga samt psykiska besvär såsom depression, oro, irritabilitet och koncentrationssvårigheter. Många män berättar också att de svettas, fryser, lider av värmevallningar, yrsel och hjärtklappning. Den fysiska funktionsförmågan blir mycket dålig. Testosteronbrist kan även påverka en mans sexliv med minskad sexlust och erektionsproblem. Tillväxten av den typiska manliga kroppsbehåringen försvinner och leder till minskad skäggväxt och mindre kroppsbehåring. Huden blir torr och rynkig. Ett annat tecken på testosteronbrist är minskad muskelmassa och styrka samt att mängden kroppsfett ökar. Viktnedgång är nästan omöjlig att uppnå. Det finns också en ökad risk för benskörhet och tillsammans med muskelsvaghet ökar risken för benbrott.
För mycket av stresshormonet kortisol, som bildas i binjuren, är ovanligt i förhållande till testosteronbrist och det kännetecknas av fettanhopningar över ansiktet, nacke och buk samt ofta blåröda blodkärlsbristningar i huden. Ofta leder det också till högt blodtryck och för högt blodsocker men även depression, lätt att bli irriterad, koncentrationsstörningar och ibland allvarliga psykiska symtom med bristande verklighetsförankring (psykos). Man mäter mängden kortisol i urin och blod för att avgöra om en för hög nivå kan föreligga.
Om inte din sons läkare vill eller kan utreda dessa saker tycker jag ni ska begära en remiss till en specialist i hormonsjukdomar, en endokrinolog som finns på det flesta större sjukhus. Skulle en endokrinolog säga att allt är i sin ordning med hormonerna så måste man ändå tro att det kan vara en äkta depression som är grundorsaken, och i så fall är det nog nödvändigt att få hjälp av en psykiater. Endokrinologen eller vårdcentralen kan då, om det behövs för att få tid där, skriva remiss till sådan enhet.
