Jag är en 50-årig kvinna som har levt i ett förhållande med en man som är nätberoende. Jag försökte verkligen få honom förstå att det gick över styr med hans intresse för olika sexsidor på nätet. Jag försökte säga ifrån men han kunde inte ändra sitt beteende. För en tid sedan kunde jag inte göra annat än att lämna honom.
Han sitter varje dag sent på kvällarna och porrsurfar på internet. Han har tydligen i tidigare förhållande även sysslat med partnerbyten, så kallade swingers, och trekanter. Han är dessutom aktiv på Facebook, skaffar sig olika kvinnokontakter och uppvaktar dem på olika sätt. Han sitter med webbkamera och chattar med kvinnor från olika sexsajter.
För mig har det hela tiden känts förnedrande med dessa aktiviteter. Jag har lämnat honom för att markera att det inte är normalt att hålla på som han gör. Men han förnekar att det skulle vara något problem. Det är inget som påverkar vårt förhållande, menar han och påstår att han är en helt normal man med helt normala behov.
Jag kan tillägga att hans numera drygt 70-åriga mor också är ute och “raggar” på olika dejtingsajter.
Trots att jag har flyttat ifrån honom så har han fortsatt att skicka sms till mig där han försöker få igång en sexchatt. Det är inviter jag självklart avvisar direkt. För mig känns hans beteende inte normalt. Jag kan nästan tycka synd om honom. Hur kan man hjälpa en sådan person?
Du skriver att din före detta partner inte anser sig ha ett problem med sin sexualitet medan din åsikt är den motsatta. Orden “sexberoende” eller “sexmissbruk” som ofta används i vardagligt tal kallas i kliniska sammanhang för hypersexuell störning. Problemet definieras av att personen upplever sig ha svårt att kontrollera sina sexuella beteenden eller den omfattning man ägnar sig åt dem.
Det kan handla om olika beteenden, till exempel tvångsmässig onani, okontrollerad porrkonsumtion eller upprepade tillfälliga sexuella kontakter. Beteendena i sig behöver inte vara negativa men blir problematiska om de får negativa konsekvenser för individen eller för omgivningen. Det behövs fortfarande mycket forskning på det här området, både för att förstå problemet och för att hitta bra behandlingar.
I självhjälpsboken The Sex Addiction Workbook; Proven Strategies to Help You Regain Control of Your Life skriven av Sbraga och O’Donohue och baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT) kan du få ytterligare kunskaper både om problemet och om hur behandling av det kan gå till.
På Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge finns Centrum för Andrologi och Sexualmedicin med en sexualmedicinsk mottagning som tar emot personer som lider av till exempel sexuell tvångsmässighet, sexuellt våld eller annan sexualitet som personen upplever som problematisk. Kliniken tar emot remisser från hela landet, så om man vill veta mer om det här eller önskar behandling kan man tala med husläkaren om att få en remiss dit. På deras hemsida finns också en del information att läsa och de kan troligen även kontaktas för att ge råd om andra kliniker i övriga landet där man kan söka god, kunnig och forskningsbaserad hjälp för dessa problem.
Om din partner inte själv upplever att han har ett problem men du känner att du inte vill vara en del i hans sexualitet, så är det klokt att i det här avseendet, liksom i alla övriga fall när det gäller sexuella aktiviteter, bara göra sådant som du själv vill. Avvisa alla andra inviter på ett tydligt och konsekvent sätt! Att ha en relation till en person som man anser har en problematik men där partnern har en annan syn är ofta komplicerat och väcker mycket känslor.
Om du känner att du behöver samtalsstöd för att veta hur du ska hantera detta eller bara få någon att prata med om situationen, så kan även du vända dig till husläkaren som sedan kan hänvisa dig vidare för en samtalskontakt till en psykolog eller kurator.
