Jag håller på att gå igenom en skilsmässa med min man. Vi har en pojke som är sex år. Min man har träffat en ny kvinna. Frågan är hur jag ska göra. Jag vill inte involvera min mans nya kvinna och hennes barn med vår familj innan vi har delat på oss. Är detta fel? Min son har träffat henne ett par gånger innan de inledde en relation. Jag vill gärna ha råd om hur vi ska berätta om skilsmässan för vår son.
Frågan om hur man ska berätta för sina barn om skilsmässa är ganska vanlig och många föräldrar funderar på hur de ska göra för att det ska bli rätt. Det finns inget entydigt facit utan i första hand måste ni föräldrar utgå ifrån ert barn och hur han fungerar. Jag kommer därför att ge lite generella råd och riktlinjer som du och din man förhoppningsvis kan ha användning av när det gäller er och er son.
Det första rådet är att man ska vara ärlig med barn om vad som kommer att ske, det vill säga att föräldrarna kommer att skilja sig. Det är också bra att vara tydlig med vad det kommer innebära för barnet, det vill säga var barnet kommer att bo och med vem. Tänk också på att betona att skilsmässan inte på något sätt är barnets fel utan den är något som ni föräldrar beslutat er för att göra och att det är ni som skiljer er från varandra, ingen av er skiljer sig från er son.
Orsaker till skilsmässa behöver man naturligtvis inte gå in på med yngre barn. Äldre barn kan ha viss insyn i vad som föregått och då kanske en del av det måste benämnas men på ett sätt som känns lagom. De flesta föräldrar involverar ju inte sina barn i alla sina relationella angelägenheter då de lever ihop, så det finns ingen anledning att göra det i samband med en skilsmässa heller.
När det gäller de känslomässiga reaktioner som barn kan ha på beskedet är det bra att försöka finnas där för barnet. Att se barnets känslor, låta barnet prata om dem, ställa frågor och så vidare. Är det så att en eller bägge föräldrarna mår så dåligt att det är svårt att räcka till för barnet kan det vara viktigt att själv söka hjälp, så att man så snabbt som möjligt kan börja må lite bättre, men också se till att andra kan stötta barnet till dess man själv orkar. Det kan till exempel vara en nära vän eller en släkting.
Det är också viktigt att barn inte tvingas in i en roll där de känner och tar ett vuxet ansvar för en eller bägge föräldrarna. Föräldrarna måste därför tydligt signalera det till sina barn och också vara tydliga med att de egna problemen, de får föräldrarna hjälp med hos andra vuxna, till exempel professionella, vänner eller familj.
När och hur nya partners ska introduceras är också något som ser olika ut i olika familjer. Det sammanhänger mycket med vad som föregått skilsmässan, föräldrarnas relation efter skilsmässan och när den nya partnern kommit in i bilden. Det man ändå kan tänka på är att varken forcera en introduktion för att den förälder som har en ny partner snabbt vill gå vidare med sitt nya liv, eller fördröja den för att den förälder som kanske blivit sviken vill sätta käppar i hjulet för sin före detta make/maka.
Utgå alltså från barnet och försök att också låta själva mötet ske på barnets villkor. En bra idé för många barn är att presentera en ny partner stegvis så att den förälder som är med kan känna av barnets reaktion. Ett första steg kan till exempel vara att ses för en fika eller annan anspråkslös aktivitet på stan innan man gör mer avancerade saker och ses på hemmaplan. Utifrån barnets reaktion kan man sedan avgöra när det är lämpligt att ta nästa steg och hur det steget ska se ut.
Avslutningsvis är det så att det allra bästa för barn vars föräldrar separerat är om deras föräldrar kan hitta ett sätt att samarbeta med varandra där de har barnets bästa i fokus. Om bägge föräldrarna aktivt anstränger sig för det brukar det göra det lättare för dem att komma fram till vad som är i barnets intresse och de kan då, trots att de inte längre lever ihop, ha gott stöd av varandra i sitt föräldraskap.
