Jag har en pojkvän som bor på annan ort. Vi träffades förra sommaren. Min fråga är hur jag kan få honom att förstå sitt eget bästa. Han har stora alkoholproblem och får jobbiga abstinensbesvär när han inte har råd att köpa alkohol.
Hans enda inkomst är a-kassan på cirka 10 200 kronor och när hyra, el och bredband är betalt har han omkring 4 000 kronor över, varav det mesta går till sprit. Sedan har han ingen mat i kylen och är tvungen att snatta, menar han. För att han inte ska behöva stjäla mat så har jag skickat honom pengar. Men han är inte tacksam utan blir arg och kallar mig vid fula ord.
Vad ska jag göra? Jag märker att han inte mår psykiskt bra. Dessutom har jag märkt att han lider av en antisocial personlighetsstörning. Han bor i en stad där han nästan bara umgås med kriminella personer. En gång sa han till mig att han vill flytta ifrån denna stad eftersom han blir som dem han umgås med. När han är onykter händer det ofta att han hamnar i slagsmål.
Ett stort problem är att han sedan tidigare har en skuld på 50 000 kronor hos kronofogden.
Betalningsanmärkningarna gör det svårt för honom att få en ny lägenhet utan hjälp.
Han vill förändra sitt liv men har svårt att göra det själv. Jag vill gärna stötta honom. Förslog att han ska söka hos någon psykolog, psykiater eller gå till socialen och bara få prata med någon kurator. Men han vill inte det.
Han tror inte det kommer att fungera. Jag vill hjälpa honom och är orolig för honom. Hur kan jag övertala honom att uppsöka vård?
Att övertala en person som inte vill söka hjälp att ändå göra det brukar vara svårt. Ibland tar det lång tid för en person att känna motivation nog att söka hjälp trots att omgivningen påtalar behovet och de problematiska beteendena får negativa konsekvenser, både för personen själv och närstående. Det låter på ditt brev som att det är där ni nu befinner er.
Det som kan vara värt att prova, då det underlättar för en del människor som ogärna söker hjälp, är att någon annan försöker hitta de hjälpinsatser som finns, till exempel en psykolog, kurator, socialarbetare eller liknande. Kanske kan man också erbjuda sig att boka en första tid och till och med följa med till det mötet om personen tycker det skulle kännas bra.
Ett annat sätt kan vara att höra om personen kan tänka sig att ge det hela en chans genom att gå på ett första samtal men inte förbinda sig till något mer. Utvärderingen kan då ske efteråt när man vet lite mer om vad det faktiskt innebär, och man har inte förbundit sig till något. Ibland kan det ju vara så att när man väl söker hjälp så visar det sig vara bättre än man först trodde. Tror du att det skulle kunna fungera för din kille?
En del människor som har sökt hjälp tidigare i sitt liv har negativa erfarenheter av det, vilket gör att de har svårt att tro att en ny kontakt skulle kunna vara bättre. Om det är så för din kille vet jag inte men kanske kan du höra med honom? Om det är så kan ni fundera över vad det var som inte blev bra för honom. Sedan kan ni tala om det för den person ni nu söker hjälp hos. För den personen kan det vara hjälpsamt att veta vad som är viktigt för din kille för att i möjligaste mån ta hänsyn till det.
Om din kille, trots dina försök att uppmuntra honom till att söka hjälp och göra saker som han skulle må bättre av på sikt, ändå väljer bort det tvingas du kanske inse att det är så det är. Det kan naturligtvis kännas väldigt jobbigt för dig att se att din kille inte tar emot den hjälp du ser att han både behöver och skulle kunna få, i synnerhet om det också går ut över dig i form av att han till exempel säger fula ord. Ibland kan det göra att relationen helt enkelt inte håller. Så tänk på att inte glömma bort dig själv utan var noga med att ta hand om dig själv så att du mår bra. Märker du att du inte gör det kanske du själv ska söka hjälp så att du får det stöd du behöver.
