Min man har haft ett förhållande i drygt två år med en yngre kollega till honom. Det är fyra månader sedan jag kom på det. Vi har gått några gånger på familjerådgivning och har beslutat att fortsätta vårt äktenskap. Vi är i medelåldern och har två vuxna barn. Jag har svårt att lita på honom eftersom han ljugit, nekat och gått bakom ryggen på mig.
Han vill lägga det här bakom sig, tycker att jag ältar och ältar. Han blir irriterad när jag hela tiden frågar samma saker. Det är ett problem för mig nu att jag inte kan släppa detta. Jag går runt i en cirkel och jag kan inte komma ur det. Tankarna bara kommer upp när som helst och gör mig ledsen.
Hur ska jag göra för att släppa det här och gå vidare? Jag vill inte låta oron, misstänksamheten och de negativa tankarna ta över, utan att istället tänka framåt. Bara tänka på oss.
Du skriver att din man hade en relation med en annan kvinna i två år vilket du fick veta för fyra månader sedan. Jag skulle till att börja med vilja säga att fyra månader är en ganska kort tid för att hinna bearbeta och lägga en sådan sak bakom sig. Även om ni tillsammans bestämt er för att gå vidare i ert äktenskap är det naturligt att många känslor och tankar väcks hos dig och att du sannolikt har en form av krisreaktion. Sådana reaktioner tar viss tid att “läka”. Hur lång tid är svårt att säga och beror delvis på vad krisen handlar om och hur bearbetningen sett ut. Men som sagt, fyra månader låter som en ganska kort tid.
Om du är trygg med ditt beslut att ni ska fortsätta tillsammans skulle jag ge dig rådet att vila i det. Med vila menar jag att lita till det och stå fast vid det men samtidigt tillåta dig att reagera på de sätt som du behöver.
Tillåt de tankar som dyker upp att komma och låt även känslor få ta sin plats. Betrakta det som något naturligt snarare än tecken på att du ältar eller som något som du ska försöka tränga undan. Tankar är som regel väldigt svåra att styra och det är till och med så att tankar som vi försöker stänga av eller kontrollera blir mer ihärdiga och gör sig påminda oftare, så det bästa är att helt enkelt låta tankarna komma.
Känner du dig osäker på ditt beslut är också det något att lyssna till. Att fatta beslut när man är känslomässigt påverkad är inte det enklaste och det som kändes självklart vid ett tillfälle kan kännas helt fel vid ett annat, så även där tror jag det är viktigt att du är öppen för dig själv och dina reaktioner.
Du och din man är säkert på väldigt olika platser i denna process. Han har hela tiden vetat att han har en relation och är därmed inte utsatt för en överraskning på samma sätt som du. Att det för honom går snabbare att gå vidare är därmed inte så konstigt och han kan då uppleva det som frustrerande att du inte är lika snabb.
Jag skulle föreslå att du förklarar för honom, att han måste ge dig tid och att din reaktion också måste få ta utrymme. Du skriver att han tycker att du tjatar och ställer samma frågor flera gånger. Håller du med honom?
I så fall skulle ett sätt att lösa det kunna vara att ni avsätter tid lite då och då när ni talar om detta och du får ställa dina frågor. På så sätt får du möjlighet att få svar och han behöver inte uppleva att frågorna kommer oannonserat eller hela tiden.
Du skriver också att ni gått på familjerådgivning. Jag vet ju inte hur många tillfällen ni var där men jag undrar om du tycker att ni är klara? Är det så att ni skulle behöva fler samtal för att fortsätta bearbeta det som hänt med hjälp av någon utomstående? Då kan ni också få råd om hur ni bäst talar om detta på egen hand och hur din man kan stötta dig på ett sätt som blir bra för er båda. Om ni inte längre vill gå i samtal tillsammans kanske du skulle vilja fortsätta med en egen kontakt. Ibland är ett samtalsstöd mycket värt och kan hjälpa till vid bearbetning av en kris och om du tror det kan vara så skulle jag rekommendera att du försöker få den hjälpen, till exempel via din husläkare.
