Vad betyder ”full äganderätt” i testamente?

Vi är ett sambopar med var sitt särkullbarn som genom testamente vill säkra varandras egendom den dag någon av oss går bort först. Vi äger...

Vi är ett sambopar med var sitt särkullbarn som genom testamente vill säkra varandras egendom den dag någon av oss går bort först. Vi äger 50 procent vardera av allt, exempelvis villa, stuga, bil, båt, motorcykel och mycket annat. Ska det stå “fri förfoganderätt eller “full äganderätt” så att endast laglotten gäller? Vad skiljer mellan dessa ordalydelser?

Jurist Peter Samuelsson svarar:

I er situation med barn på vardera sidan krävs det mycket riktigt ett testamente för att skapa arvsrätt för den efterlevande av er. Om ni i ert testamente skriver att den efterlevande ärver med fri förfoganderätt, så innebär detta att den först avlidnes barn får en uppskjuten arvsrätt.

 

Enligt den gällande huvudregeln kommer särkullbarnets föräldraarv att motsvara hälften av det som “styvföräldern” senare lämnar efter sig. Detta under förutsättning att inte barnet redan vid sin förälders död krävt ut sin laglott, det vill säga halva sitt föräldraarv. Den rätten har alltid särkullbarnet.

 

Att ärva med fri förfoganderätt innebär att den efterlevande fritt disponerar all egendom, såsom att sälja, pantsätta eller konsumera. Det finns alltså ingen förvaltningsskyldighet med krav om att det ska finnas en enda krona kvar den dag också den efterlevande dör.

 

Har den efterlevande utöver sedvanliga gåvor vid exempelvis olika bemärkelsedagar särskilt gynnat sitt eget barn, så kan detta dock få konsekvenser vid den efterlevandes frånfälle, då barnet till den först avlidne kan begära jämkning för att därigenom upprätthålla rättvis fördelning.

 

Den enda begränsningen den efterlevande har är den, att inte genom ett nytt eget testamente kunna styra över den andel som anses komma från den först avlidne maken.

 

När det gäller begreppet med full äganderätt, och där inget står om hur det ska fördelas vid den efterlevandes död, så bör man absolut tänka sig för. Den formuleringen innebär nämligen, att det inte finns något efterarv till den först avlidnes barn vid den efterlevandes frånfälle. Istället tillfaller allt den efterlevandes barn. Den först avlidnes barn skulle alltså i den situationen tvingas kräva ut sin laglott vid sin förälders död för att inte helt bli helt lottlös.

Scroll to Top