Jag undrar om du kan ge oss något råd när det gäller vår vuxne son. Han lever i ett förhållande med en äldre kvinna som har två barn. Vi har träffat kvinnan och barnen två gånger. Vi kom jättebra överens och hade jättetrevligt. Men sedan har vår son gjort eller sagt något som gör att vi inte får träffa dem längre.
Han har tagit en massa lån hos olika kreditföretag med höga räntor, han har tagit ut sina sparade pengar och nu ska han även sälja sin bostadsrätt för att ha mer kontanter. Vad kan ligga bakom detta?
Saken är den att denna kvinna är mycket ekonomisk och vi misstänker att vår son “köper” hennes tillgivenhet av någon anledning. Det är ju inte långsökt att tänka sig att det är till henne och hennes behov pengarna går. Vi är oroliga över att hon på ett eller annat sätt duperat vår son. Pratar vi med vår son så talar han inte sanning för oss. Och han träffar oss bara när kvinnan är upptagen med något annat och han verkar väldigt nervös då.
Han verkar i alla fall inte lycklig. Vi har försökt prata med honom om detta, men det går inte. Det är bara bortförklaringar hela tiden. Har du något råd om hur vi ska hantera denna situation?
Av ert brev förstår jag det som att ni fått ett gott intryck av er sons nya kvinna men att ni ändå misstänker att hon kanske utövar någon slags ekonomiska påtryckningar på er son. I det läget är det fullt begripligt att ni känner oro för vad som händer med er son och hur han mår och har det. Samtidigt är situationen naturligtvis svår för er då han är vuxen och ni inte kan göra så mycket annat än att ställa frågan till honom och hoppas på att han ger ärliga svar.
Hur har ni gjort då ni lyft er oro och era frågor med honom? Några generella råd som kanske kan vara användbara är ju, att försöka att vara saklig och ärlig men inte anklagande när ni ställer era frågor. Att ni är tydliga med er oro kan också vara bra, i synnerhet om ni då markerar att den bottnar i er omsorg om honom.
Kanske kan ni berätta för honom att ni märkt av förändringar på flera sätt. Till att börja med att ni inte får träffa hans nya kvinna och hennes barn längre, men även det faktum att han bara träffar er då hon jobbar och att han ger intryck av att vara nervös de gånger ni ses. Att alla de här sakerna gör er oroliga kan han säkert själv förstå. Om ni dessutom är väldigt tydliga med att er oro faktiskt handlar om honom och att ni vill hjälpa och stödja honom på det sätt ni kan så kanske han inser att ni så att säga “är på hans sida” och vill honom väl.
Var också tydliga med att ni än så länge bara känner oro och att ni ju kan ha fel i era farhågor men att ni skulle uppskatta om han i så fall kunde lugna er genom att berätta hur situationen egentligen ser ut. Förhoppningsvis kan ett sådant samtal leda till att er son vågar öppna sig för er och berätta mer om den situation han befinner sig i. Om ni tycker att de förklaringar han ger er verkar vara osanna eller om ni betraktar dem som bortförklaringar kanske ni kan säga även det till honom.
Skulle det visa sig att det ni befarar inte är sant utan att allt är som det ska mellan er son och hans kvinna så slipper ni bära på er oro vilket kan vara skönt för er. Skulle motsatsen bevisas, det vill säga att er son berättar att han hamnat i ett svårt läge, kan ni tillsammans fundera över hur ni kan hjälpa honom och även vart ni kan vända er om ni behöver ytterligare stöd.
Om er son, av någon anledning, väljer att inte berätta något för er men inte heller lyckas lugna er i er oro måste ni kanske stå ut med det läget. Han är ju som sagt vuxen och det är svårt för er att göra så mycket mer. Detta kan naturligtvis vara plågsamt för er, men försök att ändå vara tydliga med att ni finns där för honom och att han alltid är välkommen att anförtro er sina problem om han skulle vilja. Genom att säga så till honom förstår han förhoppningsvis att ni menar allvar och kanske återkommer han då till er längre fram.
