Jag undrar vad jag ska göra med vår 7-åriga dotter. I skolan är de ett gäng på tre flickor som inte kan vara sams för fem öre. Vår dotter slåss när de andra är dumma. Ibland leker hon med en av dem och då kommer den andra och ska vara med och bestämma.
Den ena tjejen bor granne med oss och flickorna kan inte leka på fritiden mer än en liten stund innan det blir bråk. Det känns som om det bara är min dotter som får bannor. Grannflickan är väldigt manipulerande, får hon inte som hon vill kommer det krokodiltårar. Hon säger till min dotter att göra saker som hon inte får göra men gör ändå. När jag frågar varför hon har gjort som hon gjort svarar hon: “De tvingade mig”. Detta är även ett problem i skolan, så nu vet vi inte vad vi ska göra. Min man tror att det växer bort men det gör inte fröken i skolan eftersom detta ju pågått sedan dagis.
Vår dotters fröken vill att vi föräldrar ska prata med varandra. Det har fungerat med det ena föräldraparet, men inte med det andra. De släpper sin dotter vind för våg och hon får göra precis som hon vill. Nu har vår dotter lovat att bättra sig, men hon säger själv att hon glömmer av sig ibland. Hur ska vi göra för att hjälpa henne? Jag försvarar inte att vår dotter, att hon inte gör något, men hon är väldigt godtrogen.
Konflikter mellan yngre barn är inte ovanligt då de befinner sig i en ålder där de ska träna på hur man är som kompis och hur man umgås med andra, men fortfarande är ganska små och därmed till viss del omedvetna både om sina egna och andras ageranden. Det är viktigt att de lär sig men ibland är det tufft.
Det kan också vara svårt som vuxen att veta hur man bäst ska ingripa utan att ställa till det varken för det egna barnet eller andras barn, och för att undvika att anklaga barn för sådant som de kanske egentligen är lite för små för att verkligen kunna förstå och ta ansvar för.
Jag tänker att det finns flera vägar att gå för er. En är ju, som du tar upp, att tala med de andra föräldrarna och det tycker jag du ska försöka att göra igen. Kanske kan läraren initiera och leda ett samtal med alla er föräldrar för att ta upp detta. Det kan underlätta att initiativet tas från skolan så att ingen av er föräldrar behöver känna sig utpekad av de andra. Eftersom problemet uppenbarligen finns även i skolan är det ju viktigt att de påtalar det och försöker hjälpa er att hitta sätt att lösa det.
Under ett sådant samtal kan ni tillsammans försöka bestämma hur ni önskar att barnen ska hantera sina konflikter. Har ni en gemensam strategi som alla föräldrar kan utgå ifrån underlättar det säkerligen för era barn.
Samma strategier kan även skolan tillämpa under skoltid då konflikterna ju tycks uppstå där ganska ofta. Läraren och andra vuxna i skolan som ser era barn under skoldagen kan vara uppmärksamma på barnen och när de hamnar i konflikt så att de kan ingripa tidigt och påminna barnen om hur de ska bete sig istället.
Du skriver också att din dotter slåss när hon blir arg. Det är inte helt ovanligt att barn beter sig på detta sätt när de är arga som egentligen inte är okej, till exempel att de slåss, har sönder saker eller säger elaka saker till den de är arg på.
Man kan då behöva hjälp att analysera situationerna då det blir bråk ganska noga för att se både vad som startar konflikten och hur den sedan rullar på. Utifrån analysen kan man hitta alternativa beteenden som barnet kan använda sig av och man kan också planera för hur vuxna i barnets omgivning, både föräldrar och skolpersonal, kan hjälpa och uppmuntra barnet att agera på det sättet.
I kognitiv beteendeterapi jobbar man på det sättet så ett förslag är ju att ni söker sådan behandling för er dotter och får hjälp med detta. Ofta är behandlingarna korta, de flesta barn lär sig snabbt alternativ till att slåss.
Psykoterapeuter som jobbar med KBT finns en hitta på www.kbt.nu
Kanske kan ni också uppmuntra er dotter att lära känna andra barn som hon kan leka med både i skolan och på fritiden. Att umgås med andra kan lära henne nya sätt att relatera på och även stärka henne.
