Jag är farmor till två tonåringar som är 14 och 16 år. För två år sedan gick min son – deras pappa – bort efter en lång tids sjukdom. Min man dog för tio år sedan och min son blev sjuk ett par år senare.
Jag har alltid hjälpt till mycket i min sons familj, för att jag har haft lust och tid till det. Jag hämtade barnen dagligen på dagis och skola då min son veckopendlade och min svärdotter jobbade sent. När min son blev sjuk hjälpte jag till ännu mer men jag har aldrig varit där på helger. Då har det varit deras tid tillsammans och jag har umgåtts med mina väninnor.
När min son gick bort blev hans familj som förbytt. Jag förstår att min svärdotter måste gå vidare med sitt liv och hon träffade ganska snart en ny man. Jag har alltid värnat om familjen och bjöd naturligtvis med honom på våra middagar, för att han inte skulle känna sig utanför.
LÄS ÄVEN: Min partner är fantastisk – men jag saknar min egentid
Jag gillar honom och vi har kommit bra överens. Han har inga barn och kan göra vad han vill. Min svärdotter har följt med honom utomlands och hon sover ofta över hos honom. Barnen har då varit ensamma hemma om nätterna, vilket jag inte tycker är en bra idé. När jag sa det till min svärdotter blockerade hon mig på Facebook så att jag inte kan se vad hon lägger ut där.
Hon har alltså vänt mig ryggen och i julas fick jag inte vara med dem. Vi har alltid firat jul tillsammans men denna gång firade hon och barnen med den nye mannens familj. Naturligtvis ska de umgås med hans familj men det behöver väl inte utesluta oss andra. Min dotter drabbas också av det här. Vad kan vi göra åt det?
Ledsen farmor
Vibeke Dorph svarar: Försök att inte sätta stopp för förändring
Jag kan gott förstå att ni alla befinner er i en riktigt svår kris. Du har förlorat din son, din svärdotter sin man och barnen sin pappa. Det är ju så att en kris betyder förändring och det helst till det bättre. Jag föreställer mig att din svärdotter, efter din sons långa sjukdomstid, nu är ute på andra sidan och kanske är en aning euforisk över det. Det är helt begripligt och även ganska sunt. Både för henne och för barnen, som har större glädje av en levnadsglad mamma än av en mor som fastnat i sorgen.
Jag tror att när du kritiserar din svärdotters beteende blir du den som vill hålla henne kvar i det gamla livet – det liv som hon ju ska bort från. Därmed gör du dig själv till hennes motståndare istället för hennes hjälpare. Och motståndare är det sista du ska vara om du vill fortsätta vara en del av hennes och dina barnbarns liv. Istället för att klaga på att hon lämnar barnen ensamma hemma när hon är med sin pojkvän, kan du ju erbjuda barnen att sova över hos dig.
LÄS ÄVEN: Tina: “Min man vill inte att jag reser med min dotter”
Jag känner en del kvinnor som har ett strålande fint förhållande till sina före detta svärmödrar efter till exempel en skilsmässa eller ett dödsfall. Det fungerar eftersom båda parter vill varandra väl och för att de inser att livet förändras. De vet att det är viktigt att stötta och hjälpa varandra istället för att försöka hålla varandra kvar i det förflutna.
Alltså. Räck ut en hand till din svärdotter, låt bli att blanda dig i hur hon lever sitt liv och förklara att du finns där för henne och barnen. Jag är säker på att hon behöver både dig och din hjälp. Och det skulle ju föra dig närmare dina barnbarn som kan glädja sig åt att du fortfarande finns där för dem, även om livet har förändrats för er alla.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph, vår relationsexpert, om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
LÄS ÄVEN: “Jag kan inte förlåta det min svärmor utsatte min man för”
