Jag har en renrasig dalmatiner som nu är 2 år. Han är helt underbar på NÄSTAN alla sätt och vis och kommer bra överens med alla människor och djur. Men han har ett problem som är rätt svårt att bli av med helt. (Även om saker och ting blivit bättre)… Han är en “tuggarhund”.
Som valp bet han sönder fjärrkontroller, mobiltelefoner, glasögon mm… Jag har gått hundkurs och frågat tränarna hur man ska ta itu med detta. Han har nu slutat bita sönder saker när jag är hemma. Men ibland när man kommer hem efter att kanske har varit på affären ca 20 min, så kan han ha fått tag på tex: bomullstops och sådannt (mest småsaker). Så dragen av beteendet till att bita sönder saker finns ju kvar (även om det bara händer lite då och då).
Min största oro är att han själv kan bli skadad eller sjuk om han får tag på något som kan vara farligt när jag inte är hemma. Jag vet att man ska ta hunden på bar gärning när de tuggar på något de inte får. Men hur ska man göra när hunden är själv hemma? För det är enbart då han kan hitta på lite tok. Jag trodde förut att det kunde bero på att han kanske blir nervös när jag åker iväg hemifrån, men han blir inte hysterisk när jag lämnar huset, och biter ju inte alltid sönder saker och jag har tränat hårt för att han ska kunna bli lämnad själv utan att bli orolig.
Har haft en dalmatiner tidigare. Han bet inte alls sönder lika mycket som valp och slutade helt när han blev “vuxenhund”. Jag har även en 8 års gammal blandrashund som heller aldrig varit i behov av att tugga sönder saker. Min dalmatiner och min blandrashund tycker om varann jättemycket. Så mellan dom är det inte heller några problem.
Det skulle betyda jättemycket för mej om jag fick hjälp med detta. Alltså att få honom att inte bita sönder saker när jag inte är hemma. Jag vet att jag kan få honom att sluta med det eftersom han annars är väldigt skötsam och lättlärd. Men jag vet bara inte hur. Annars är han en otroligt underbar och härlig hund.
Jag skulle tro att problemet hänger ihop med åldern på hunden. Tvååringar står ju inför den tid då de ska bli vuxna och i den åldern (varierar mellan olika raser) inträder den psykiska mognaden. Du skriver att det blivit bättre och bättre, vilket visar (tycker jag) att han håller på att mogna och bli säkrare i sig själv. Det verkar som problemet kommer att växa bort!
Jag förstår din oro! Det finns jättemånga saker i ett hem som kan vara minst sagt farliga för en hund att tugga i sig. Så det bästa är att förekomma – d v s plocka bort lösa prylar så hunden inte kommer åt dem och i stället ge något som det är tillåtet och ofarligt att bita i. När du är hemma, så ska du vara vaksam och varenda gång hunden gör minsta ansats att ta något otillåtet avbryter du honom och visar på sådant som är tillåtet för hunden.
Hälsningar
Hasse
