Hej!
Min hund är en blandras mellan tibetansk terrier/shih tzu//lhasa apso och är nyss fyllda fyra år. Hos mig har hon bott i två och förra ägarna sålde henne p g a hennes aggressivitet. I hennes förra hem bodde förutom husse och matte även tre ganska små barn och en lite större hund. Enligt dåvarande matte var barnen inte snälla med hunden. Hon var också väldigt rädd av sig och gömde sig bakom en dörr när jag kom dit första gången, den andra hunden kom glatt fram precis som de flesta hundar brukar göra. Den rädslan är borta, nu springer hon fram till ytterdörren när dörrklockan ringer.
Hon verkar ha svårt att knyta an till mig tycker jag. Min förra hund, som var en labrador följde mig som en skugga men denna lilla hund kan mycket väl gå in i ett annat rum än jag och lägga sig där eller sätta sig på en stol och filosofera, hon vill inte leva så tätt ihop och är ingen kelgris precis. Det mesta ska ske på hennes villkor, t ex kan hon inte äta när jag sagt “varsågod”, utan att först gått en runda och sedan som av en händelse går hon dit och äter upp maten.
Ibland kommer hon och vill sitta i knä och det tycker jag är så mysigt. Hennes aggressivitet är borta, men jag anser inte att hon är barnsäker.
Jag ägnar det mesta av mitt liv åt henne och vi är tillsammans nästan jämt. Vi har tränat agility, men fick sluta då hon inte har någon vilja att vara till lags, hon kunde stanna inne i tunneln och nosa i stället för att rusa igenom. Däremot var hon inte rädd för något hinder, där andra hundar skakade och darrade spatserade hon bara över. Hon motiveras inte särskilt av mat då hon är kräsen och inte heller av leksaker då hon nästan inte kan leka. Hon leker definitivt inte om inte jag triggar igång lekar och hon tröttnar ganska snart.
Jag älskar henne verkligen och tycker jag tagit henne från en ganska så kaotisk miljö, där ingen hade tid för all skötsel hon behöver, till en mer ordnad tillvaro.
Hon har en hundkompis, en labradortik på elva år och det är min lilla som bestämmer. Den stora hunden får vackert finna sig i att vara nummer två, även när vi är hemma hos dem. Hon verkar tycka om att vara tillsammans med henne, men de leker inte.
Sammanfattningen av min fråga kanske kan bli:
Är små hundar på det här viset?
Min hund är en blandras mellan tibetansk terrier/shih tzu//lhasa apso och är nyss fyllda fyra år. Hos mig har hon bott i två och förra ägarna sålde henne p g a hennes aggressivitet. I hennes förra hem bodde förutom husse och matte även tre ganska små barn och en lite större hund. Enligt dåvarande matte var barnen inte snälla med hunden. Hon var också väldigt rädd av sig och gömde sig bakom en dörr när jag kom dit första gången, den andra hunden kom glatt fram precis som de flesta hundar brukar göra. Den rädslan är borta, nu springer hon fram till ytterdörren när dörrklockan ringer.
Hon verkar ha svårt att knyta an till mig tycker jag. Min förra hund, som var en labrador följde mig som en skugga men denna lilla hund kan mycket väl gå in i ett annat rum än jag och lägga sig där eller sätta sig på en stol och filosofera, hon vill inte leva så tätt ihop och är ingen kelgris precis. Det mesta ska ske på hennes villkor, t ex kan hon inte äta när jag sagt “varsågod”, utan att först gått en runda och sedan som av en händelse går hon dit och äter upp maten.
Ibland kommer hon och vill sitta i knä och det tycker jag är så mysigt. Hennes aggressivitet är borta, men jag anser inte att hon är barnsäker.
Jag ägnar det mesta av mitt liv åt henne och vi är tillsammans nästan jämt. Vi har tränat agility, men fick sluta då hon inte har någon vilja att vara till lags, hon kunde stanna inne i tunneln och nosa i stället för att rusa igenom. Däremot var hon inte rädd för något hinder, där andra hundar skakade och darrade spatserade hon bara över. Hon motiveras inte särskilt av mat då hon är kräsen och inte heller av leksaker då hon nästan inte kan leka. Hon leker definitivt inte om inte jag triggar igång lekar och hon tröttnar ganska snart.
Jag älskar henne verkligen och tycker jag tagit henne från en ganska så kaotisk miljö, där ingen hade tid för all skötsel hon behöver, till en mer ordnad tillvaro.
Hon har en hundkompis, en labradortik på elva år och det är min lilla som bestämmer. Den stora hunden får vackert finna sig i att vara nummer två, även när vi är hemma hos dem. Hon verkar tycka om att vara tillsammans med henne, men de leker inte.
Sammanfattningen av min fråga kanske kan bli:
Är små hundar på det här viset?
Hundvetare Hans Norling svarar:
Hej! Sammanfattande svar på din fråga: nej, inte alla små hundar är på det viset.
Både shih tzu och lhasa apso ( f ö närbesläktade raser) kommer från Kina/Tibet och avlades fram bl a för att vara vakthundar i templen. De har också rykte om sig att ibland vara reserverade. Det kan vara förklaringen till att din hund beter sig som den gör. Detta dessutom blandat med terrierns självständighet gör att bilden klarna ytterligare.
Jag tycker du ska fortsätta älska din hund och leta efter sysselsättning som den gillar. Har du provat att spåra med hunden? Det är nog den bästa sysselsättning man kan ge en hund. Det ger fin hjärngymnastik och ger en skön mental trötthet. Dessutom får du massor av frisk luft och skön motion. Du kan börja att göra enkla spår. Gå t ex ut från en väg, cirka 50 meter ut i skogen och lägg en leksak där. Gör en kringgående rörelse, så att du inte går i spåret, tillbaka till vägen. Vänta 20 minuter och låt sedan hunden kopplad gå spåret. Ge mycket, mycket beröm och uppmuntran när du kommer fram till slutet. Försök få hunden att leka med leksaken. Allt för att skapa en positiv minnesbild av övningen. Jag tycker också att du ska experimentera med olika godis för att hitta något som engagerar hunden och som du kan använda i din träning. Försök också hitta en leksak som den gilla, t ex en repknut som finns att köpa i zoohandeln. Använd sedan den leksaken bara när du ska träna spår! När du tar fram den, så blir den en signal till hunden att nu ska något riktigt roligt hända!
Både shih tzu och lhasa apso ( f ö närbesläktade raser) kommer från Kina/Tibet och avlades fram bl a för att vara vakthundar i templen. De har också rykte om sig att ibland vara reserverade. Det kan vara förklaringen till att din hund beter sig som den gör. Detta dessutom blandat med terrierns självständighet gör att bilden klarna ytterligare.
Jag tycker du ska fortsätta älska din hund och leta efter sysselsättning som den gillar. Har du provat att spåra med hunden? Det är nog den bästa sysselsättning man kan ge en hund. Det ger fin hjärngymnastik och ger en skön mental trötthet. Dessutom får du massor av frisk luft och skön motion. Du kan börja att göra enkla spår. Gå t ex ut från en väg, cirka 50 meter ut i skogen och lägg en leksak där. Gör en kringgående rörelse, så att du inte går i spåret, tillbaka till vägen. Vänta 20 minuter och låt sedan hunden kopplad gå spåret. Ge mycket, mycket beröm och uppmuntran när du kommer fram till slutet. Försök få hunden att leka med leksaken. Allt för att skapa en positiv minnesbild av övningen. Jag tycker också att du ska experimentera med olika godis för att hitta något som engagerar hunden och som du kan använda i din träning. Försök också hitta en leksak som den gilla, t ex en repknut som finns att köpa i zoohandeln. Använd sedan den leksaken bara när du ska träna spår! När du tar fram den, så blir den en signal till hunden att nu ska något riktigt roligt hända!
Lycka till!
Hälsningar
Hasse