Vår hund skäller konstant!

Vår yngste terrier (av två) på 4 år skäller alltid på främmande människor, djur och ljud. Han är en väldigt osäker hund – och vi har försökt göra honom “tuffare” genom att vara mycket ute bland både människor och djur. Vi har gått kurser o.s.v
Han slutar att skälla efter ett tag, men då han sätter igång, är det som mest outhärdigt, man hör inte vad man själv tänker! Och sen är det ju väldigt skämmigt då man möter någon och inte kan få tyst på honom! Vill gärna springa därifrån oxå, om han hade kunnat…

Jag har läst många svar från liknande frågor och har provat en del – men ingenting hjälper! Han är helt enkelt livrädd – han “stänger av” och ingenting existerar mer än han – och han är ensam mot “hotet”.

Det har gått så långt att det påverkar den äldre hunden, han blir tuffare och morrigare och han har alltid varit den glada, tillmötesgående och vänliga hunden. Men han börjar också få en attityd vi inte tycker om!

Han morrar okcså väldigt mycket och även på oss! Vi kramar och kelar mycket med våra vovvar, och när man tar upp honom morrar han (men han tycker om kelet ändå). Jag går och lägger mig mycket tidigare än sambon och hundarna sover hos mig, när Husse sen kommer in morrar han (vakt?). Vi struntar i det, för han menar inte allvar med hotet.

Är det vi som gjort fel i uppfostran eller är han verkligen en “obotlig” livrädd och osäker liten varelse?
Tacksam för svar

Hej!
Någonstans har något uppenbarligen gått fel, eftersom han, som jag förstår det, utvecklat det här beteende på senare tid. Morrandet och skällandet mot andra människor, hundar och andra djur hänger säkerligen ihop med att han tycker situationen är obehaglig och otrygg. Syftet med beteenden är helt enkelt att öka avståndet till det som han upplever som obehagligt. Det är så klart rätt medicin att i små portioner och med stora avstånd träna honom i att möta andra hundar och människor.

Det vore nog också en god idé att försöka jobba med avledning. Det förutsätter att du har god kontakt med hunden – d v s att du i alla situationer mjukt kan kalla på honom, få ögonkontakt och kunna belöna beteendet. Träna på detta ofta tills det sitter till 100 procent. Börja inomhus och utan störning. Belöna varenda gång hunden tar kontakt. Jobba på att uppmuntra att han tar kontakt. Försvåra sedan genom att lägga på lite störning, som efterhand ökas.

Tanken är sedan att du tränar in några lydnadsmoment som hunden är bombsäker på, det kan vara t ex sitt, ligg, stå o s v. När du fått allt att sitta kan du använda dig av avledning i situationer hunden tycker är obehagliga – t ex vid möten med andra hundar. Då kan du kräva kontakt och samtidigt kommendera något av de moment du lärt in. Hunden får då annat att bry sin hjärna med och dessutom får den samarbeta med dig – dessutom får den godis, vara duktig och få beröm.

Om du upplever att han “stänger av”, så backar du några steg i utbildningen!
Det finns inga snabba patentlösningar när det gäller hundar. Det kräver konsekvent arbete. Och räkna med bakslag. Men det går att lösa!
Det här med avledning kan du använda i de andra situationerna när han morrar.
Jag är också rätt säker på att hunden “växer” mentalt när den får jobba med sin flockledare och med tiden kommer du inte att uppleva honom som “livrädd”.

Hälsningar
Hasse