Arbetsglad och med spännande historia
Det är lite grand av figuren Chewbacca från Sjärnornas krig över den här hundrasen. Briarden är kraftfull och har mycket arbetsvilja- och glädje.
Den är en av Europas äldsta hundraser och dess historia, om man nu plockar med legenderna kring den, hör till det mest omväxlande och spännande man kan finna i den kynologiska världen.
Eller vad sägs om bland annat detta? Napoleon hade den här rasen som vakhundar, den spelade en viss roll i den franska revolutionen och den var med i de båda världskrigen. Rasens namn är briard, eller som fransmännen säger: chien berger de Brie. En god ost och en trevlig hundras hör alltså till det goda landskapet Brie givit oss…
Rasens ursprung kan spåras så långt tillbaka som till 700-talet. Det vet man eftersom man funnit gobelänger från den tid då Karl den Store levde. På dem har man funnit hundar avbildade som inte kan ha varit något annat än briardernas föregångare.
Briarden klarar det mesta, exempelvis bevakning, räddningshundsjobb, spårning, sök och en hel del annat, förstås. Lydnad också, givetvis.
Som nämnts nyttjade ingen mindre än Napoleon briarder som vakthundar. Bevislingen gjorde han det då han härjade i Egypten. Sannolikt hade han dock med sig sådana hundar också under andra “kampanjer”.
Briarden är ursprungligen en vall- och vakthund och den har gjort stor nytta genom att hålla efter vargar som traktade efter böndernas boskap. Även mänskliga inkräktare dög den gott och väl att köra bort.
Dess välutvecklade revirinstinkt har givit den god förmåga att hålla hjordarna samlade.
I världskrigen användes de här hundarna av franska armén bland annat som ammunitionsbärare. Röda Korset använde dem mer eller mindre som räddningshundar.
Briarden är en kraftig och rustik hund som gärna rör sig. Det är också en stor hund, med en mankhöjd för hanar på 62 – 68 cm och för tikar 56 – 64. När man ser en briard går det inte att ta miste på vad det är. Huvudet ska vara kraftigt och ha en markerad pannavsats. Det ska vara försett med hår som bildar ett veritabelt skägg med mustasch och välutvecklade ögonbryn. Nosen ska vara kraftig och fyrkantig med en svart nosspets. Öronen ska vara högt ansatta och medelstora, samt hängande och något utstående från huvudet. De stora, mörka ögonen ska vara runda och ge ett lugnt och intelligent uttryck. Nacken ska vara muskulös, ryggen rak och korset något sluttande. Svansen väl behårad och med en uppåtböjd svanstipp. Frambenen raka och välvinklade bakben med en inte för låg has. Kraftiga tassar med samlade tår och alltid svarta klor.
Ni som sett briarder vet att det är långhåriga hundar. Pälsen ska vara minst sju centimeter lång och mycket lätt vågig samt torr. Alla färger utom vitt, helst i mörka nyanser, är tillåtna. Vanligast är dock svart eller viltärg. Pälsen är lättskött om man tar för vana att ge den en rejäl genomborstning varje vecka.
Som valp är briarder ganska livliga. Men de utvecklas till lugna inomhushundar. Utomhus visar de stor nyfikenhet. Rasen är lättlärd. Men eftersom de mognar långsamt kan det ta tid för en briard att bli färdig. Det gäller alltså för husse och matte att behålla tålamodet.
Denna hund anses också vara vaksam utan att för den skull vara skällig. Den är lojal mot sin familj och sägs vara en fantastisk barnhund, förutsatt att barnen fått lära sig leka på rätt sätt med en hund.
Dess bakgrund som vakthund kan göra att briarder ibland blir något reserverade mot främlingar.
Till Sverige kom den här rasen så pass sent som 1960.
I dag anser många, lite felaktigt, att briarden är mer en sällskapshund än en arbetande hund. Den som vill få bevis för motsatsen behöver bara söka sig till närmaste brukshundklubb och titta på när briardekipagen tränar.
Kraftfull kille på träningsplanen.
Läst mer om briarden här: http://www.briardklubben.se/briard.html
Text och foto: Hans Norling
