En lugn och sällskapssjuk hund
Kraftfull, muskulös och med en alldeles egen profil. Bullterriern är verkligen sin egen.
Den avlades fram en gång som kamphund. Tjurhetsningar var vad man använde den till. Men i dag är den långt ifrån någon kamphund, även om den “kan ta för sig” om det skulle behövas.
Bullterriern har fått oförtjänt dåligt rykte på grund av alla tidningsskriverier om pitbullterriern och andra så kallade kamphundar. Märkligt, eftersom det är vitt åtskillda raser. Den ena, bullterriern är en härlig familjehund och dessutom godkänd i Sverige. Det är inte den andra.
Tyvärr händer det att folk tror att detta är pitbullterrier och skäller på bullterrierägare när de rastar sina hundar. Det har till och med ropats mördarhund efter dem.
Den här rasen härstammar från kamphundar som fanns i England i början av 1800-talet. I dessa hundar fanns inslag av terrierraser och bulldog. 1835 förbjöds tjurhetsning i England och då tog aveln med de här hundarna en annan riktning. Men det dröjde till 1887 innan den engelska kennelklubben godkände rasen. Premiär i vårt land gjorde den i Svenska Kennelklubbens första utställning 1891. 
När rasen var ny godkändes bara vita hundar. Efterhand accepterades dock färgade exemplar. Färgerna är svartbrindle, brindle, röd, gul och black-and-tan.I rasstandarden finns varken vikt- eller höjdgränser, som brukligt är för andra raser. Däremot sägs att “massan ska vara maximal i förhållande till storleken”.
Normal höjd för en bullterrier är annars 40 – 50 cm och vikter på 20 – 30 kg.
Det är lugna hundar som skäller mycket lite. De passar bra i lägenhet och de är sällskapssjuka. En kramgo hårding”, är andra epitet man hör om den här hundrasen.Det innebär att det krävs av ägaren att alltid ha sin hund under kontroll, vilket ju strängt taget gäller alla raser.
Det är en mycket smärttålig hund, mycket modig och oerhört envis. Om den inte fått lära sig annorlunda är den också snäll, mycket snäll mot människor.
Rasens bakgrund har givit den en stor kampvilja som inte får utvecklas eller underskattas. Ett slagsmål med andra hundar kan sluta i katastrof, eftersom det för bullterriern snabbt kan övergå i största allvar och då är det inte någon hund att leka med.
Precis som fallet är med andra hundar, får inte heller den här rasen tro att den är husets herre.
Hundar är ju som bekant väl utvecklade sociala varelser som naturligt inordnar sig i flockens rangordning. Det kan aldrig fungera om en hund tillåts att vara dominant i människoflocken. Där är det alltid människan som ska vara flockledare. Först då mår hunden riktigt bra.Sköter man det här med ledarskapet på rätt sätt, behöver man heller aldrig frukta något när hundar umgås.
Hur man går tillväga när det gäller ledarskap och grundläggande lydnad lärs ut bland annat på brukshundklubbarna landet runt.
Av bullterriern finns också en minivariant, miniatyrbullterrier som bortsett från storleken är en kopia av bullterriern. Den får inte vara högre än 35,5 cm och inte väga mer än nio kg.
När det gäller pitbullterriern finns flera åsikter om dess rasrenhet. Vissa hävdar att den egentligen inte är någon ras, utan ett “hopkok” av flera raser, bland andra amerikansk staffordshire terrier. Andra menar att pitbullterriern är en av världens mest linjeavlade hundar.
Den här valpen leker obekymrat med sin vuxna rasfrände.
Läs mer om bullterriern här: http://www.svbtk.com/site/
Text och foto: Hans Norling
