Med aristokratisk elegans
Faraohunden är enormt elegant i sin framtoning.
Få hundraser kan tävla med faraohunden när det gäller upphöjd, nästan aristokratisk elegans. Dess upprättstående öron parat med den stolta hållningen och ett nästan hieroglyfiskt utseende gör att man har lätt för att hålla med de som en gång gav rasen sitt namn.
Men det är inte Egypten som räknas som rasens hemland. Istället är det lilla Malta som fått den äran. Även om det är den lilla Medelhavsön som räknas som rasens hemland, finns en tydlig anknytning till Egypten.
För ungefär 4 000 år sedan tillverkade konstnärer i det antika Egypten bilder i gravar av hundar som är mycket lika dagens Faraohundar. Även i skrift finns de omtalade. Det gör att man anser rasen vara så gammal som minst 4 000 år.
Bilderna i gravarna är från tiden 2 000 år före Kristus. En teori, hur väl underbygd fömäler inte historien, säger att faraohundarnas förfäder togs från Egypten av Fenicierna till Malta. Där bevarade man rasen och utvecklade den.
Man använde den främst till kaninjakt.
Sitt verkliga uppsving fick rasen på 1960-talet då britter tog hem faraohundar och spred den till massor av andra länder. Till vårt land kom den första individen 1971. Fortfarande är det en liten ras i Sverige, men den växer ständigt och på de flesta lite större utställningar är den representerad.
Men ännu större möjlighet att se den har man på lure coursingtävlingar eller dito träningar runt om i landet. Andra grenar där faraohunden gjort bra ifrån sig och ganska ofta förekommer är lydnad och agility.
Precis som fallet är med alla andra hundraser, tycker också den här om att aktiveras och det gör man lämpligen med något som hunden är skapt för. I det här fallet, eftersom rasen ingår i gruppen urhundar, handlar det om att springa och om att jaga med synen. Därför passar lure coursing förstås utmärkt.
Men faraohunden har givetvis samma behov och drifter som andra hundar och därför går det utmärkt att sysselsätta den med ovan nämnda discipliner, men också spår, sök och rapport är bra sysselsättningar.
Som framgått är den här rasen i första hand en jakthund för hetsjakter. Främst är det synen och snabbheten i löpningen som används, men också hörseln spelar en stor roll. De vanligaste bytena den användes för var gasell, hare och kanin. Faraohunden, som är medelstor, ska ha en idealhöjd av 56 cm för hanen och 53 för tiken.
Faraohundens ursprung antas ligga i egypten, även om den i dag räknas som en maltesisk ras.
Läsmer om faraohund här: http://www.svfk.se/
Text och foto: Hans Norling
