En ras med många varianter
Dvägtaxen är en av flera varianter av rasen.
Det hävdas i vissa kretsar att taxar är tjuriga, envisa och nästan omöjliga att lära något som de inte själva vill. Lite överslätande sägs det vara en del av rasens charm.
Jag har dock i egenskap av instruktör träffat på tillräckligt många mycket lydiga taxar för att kunna hävda att det är struntprat. Dessutom finns inget charmigt med olydiga hundar. 
Det går således alldeles utmärkt att lära taxar gå fot och komma på inkallning, eller vad man nu vill lära dem. Och visst är de oerhört charmiga hundar!
Taxen finns i tre storlekar, normalstor tax, dvärgtax och kanintax. Det finns sålunda en storlek för var och en. Den normalstora, eller vanliga, taxen är den storlek som mest förekommer i jakt.
De mindre varianterna är mer att se som sällskapshundar tillsammans med den långhåriga normalstora taxen. Men förvisso finns intresset för jakt också hos dem!
De större varianterna passar förstås bra för den som är intresserad av jakt. I Svenska Taxklubbens regi finns fina kurser för den som vill jaga med sin hund. Där arrangeras för övrigt också kurser i till exempel lydnad.
Rasens ursprung är osäkert. Man har på flera håll i världen, bland annat i det antika Rom, funnit gamla lämningar efter kortben
ta taxliknande hundar. Fynden visar dock egentligen inte mer än att just kortbenta taxliknande hundar funnits.
Den moderna taxen har funnits i drygt 100 år och är i dag en av de mest populära sällskapshundarna i världen.
Rasens hemland är Tyskland.
De tre taxvarianterna finns i tre hårlag, korthårig, långhårig och strävhårig.
Färgerna är enfärgad, tvåfärgad, viltfärgad eller fläckig.
När det gäller taxar och storleken går man efter bröstomfång vid 15 månaders ålder. Den normalstora får inte understiga 35 cm. Dvärgtax ska vara 30–35 cm. Kanintaxens bröstomfång får inte vara mer än 30 cm.
Normalstor tax.
Läs mer om taxen här: http://www.taxklubben.org/
Text och foto: Hans Norling
