Ullig och gullig pråmväktare
Vanligen ses väl keeshonden som en sällskapshund. Men det finns gott om exempel på representanter i rasen som gjort mycket bra ifrån sig bland annat på lydnadsplanerna.
Till allt det positiva om rasen keeshond kan läggas att den fungerar alldeles utmärkt som arbetande hund, till exempel i lydnad och bruks. Det finns det ganska många och goda exempel på runt om på landets brukshundklubbar.
Att hundarna i den här rasen också är mycket charmiga, sällskapliga och personliga gör förstås inte saken sämre.
Keeshondens ursprung finns i Holland, även om dess föregångare, en grå spets, också fanns på andra sidan gränsen, i Tyskland. I ursprungslandet är dessa gråa spetsar sedan hundratals år tillbaka kända som vakthundar på kanalpråmarna i Holland.
Trots sitt ursprung och trots att rasen mestadels utvecklats i England ingår den i dag i samma grupp som de tyska spetsarna och rasstandarden är tysk. Men Holland räknas som hemland.
Under den tid den utvecklades i England, åtminstone i början, kallade man den ulliga gråa spetsen rätt och slätt för holländsk pråmhund. I dag är rasnamnet keeshond vedertaget över hela världen.
Något att beakta för den som funderar på att skaffa sig en keeshond är att den har tjock, stor och ullig päls. Den kräver alltså regelbunden pälsvård. Dock ej så mycket som man kanske skulle kunna tro när man ser en “kees”.
En rejäl omgång per vecka säger erfarna ägare till rasen ska räcka. Men det måste göras och pälsen bör dagligen kollas.
Pälsen ska på huvud, öron, tassar samt på ut- och insidorna av fram- och bakben vara kort och tät. På övriga kroppen är pälsen lång och riklig. Färgen ska vara varggrå, d v s silvergrå med svarta hårspetsar.
Mankhöjd för hanhund är 45-55 cm. Mankhöjd för tik är något lägre.
Läs mer om keeshond här: http://www.keeshondringen.se/index.htm
Text och foto: Hans Norling
