Mycket hund i liten förpackning
Liten kropp med mycket hund i, brukar man säga om den dansk/svenska gårdshunden och det stämmer bra, för här har vi en arbetsvillig krabat som funkar bra både som familjehund och följeslagare ute i skog och mark.
Skånsk terrier, eller råttehund. Så har den tidigare kallats. Men det rätta namnet är dansk/svensk gårdshund. En ras om vinner allt mer i populäritet. Det är förståeligt. För i den här rasen har man en hund som äger massor av charm och arbetsvilja. Den är behändig i formatet och ändå väldigt mycket hund.
Det är en genuin skandinavisk hund med rötter i södra Sverige och norra Danmark. Namnen rasen har berättar en hel del om vad den använts till. Den har varit gårdshund, råttjägare och väktare, samt inte minst sällskapshund.
Det senare gjorde att allt som oftast hängde de här hundarna med sina människor ut på tur och dess plats var då kuskbocken.
SKK (Svenska Kennelklubben) godkände rasen så sent som 1987 och numera är den en vanlig syn på utställningar.
För den som vill ha mycket hund men i smidigt format och mest ha den som sällskap är det här ett perfekt val. Det ligger i hundens karaktär att hålla sig omkring hemmet. Det är alltså sällan som dansk/svenska gårdshundar blir rymmare.
Allt brukar fungera mycket bra, givetvis förutsatt att ägaren skött sin valpuppfostran på rätt sätt. Alltså förmått att få hunden att förstå vem som är flockledare.
Detta är en släthårig ras vars päls är lätt att sköta. Den fäller ordentligt två gånger om året, som alla hundar. Då är det förstås bra att ha dammsugaren till hands. När hunden fäller är det bra att borsta ur den då och då. Men annars sköter den sig själv.
Vanlig vård av öron, tänder och klor hör förstås till.
Sin roll som gårdshund har gjort att rasen utvecklat flockdriften mycket. Familjemedlemmarna, både vuxna och barn, är dess allt. Det finns gamla historier om gårdshundar som följt barnen till skolan och väntat troget hela dagen tills det blivit dags att gå hem igen.
Att sätta familjen/flocken och hemmet först har också gjort rasen till en synnerligen god väktare. Det är praktiskt taget omöjligt att obemärkt komma i närheten av ett ställe där det finns en dansk/svensk gårdshund. Den varnar direkt som den upptäcker att något ovanligt är i görningen.
Vill man låta sin hund arbeta – och det ska man förstås låta alla hundar göra – passar den här rasen synnerligen bra för både agility och flyball. Trots sin litenhet kan den självklart göra sig bra också på lydnadsplanen, inte minst i rallylydnad, och i de traditionella bruksgrenarna spår och sök.
Både Danmark och Sverige räknas som rasens hemländer.
Pälsen skall vara hård, kort och slät. Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt och olika nyanser av fawn). Med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet.
Mankhöjden för hanhund ska vara 34 – 37 centimeter och för tik 32 – 35.
Läs mer om dansk/svensk gårdshund här: http://www.gardshund.com/index.html
Text och foto: Hans Norling
