Lika fina kompisar som andra hundar
En glad och lycklig blandras löper loss i ett nedlagt grustag.
De kan ha många mer eller mindre fantasifulla namn. Gemensamt för sådana namn är att de berättar något om ursprunget och ofta handlar det då om medveten avel. Namn som cockerpoo, shabrador och labradoodle har genom åren figurerat.
Lika ofta som de fantasifulla namnen förekommer talas också om “fyrvärgskorsning”, “rondell”, “byracka” och så vidare.
Vad det handlar om är en korsning mellan två renrasiga hundar. Om två korsningar parar sig får vi en “fyrvägskorsning” och är fler raser inblandade talas det om “rondell”.
Det hävdas ofta att blandraser är friskare än renrasiga hundar. Det är ett påstående som starkt kan ifrågasättas. Det är ju inte så att eventuella rasbundna sjukdomar som finns hos renrasiga hundar försvinnar bara för att den paras med en hund från en annan ras. Anlaget finns kvar och kan dyka upp när som helst hos avkomman eller i framtida generationer.
Vad som saknas i sammanhanget, men som finns när det gäller rentasiga hundar, är en dokumentation kring den eventuella rasbundna sjukdomen.
En fördel med blandras kan vara att de är billigare i inköp än renrasiga hundar.
Annars kan man göra i stort sett precis samma saker med en blandrashund som med en renrasig. De kan tävla lydnad och bruks, utbildas till räddningshund, tävla agility och så vidare. Däremot kan de inte bli officiella champions.
Sedan flera år tillbaks går det dessutom att ställa ut sin blandrashund, då riksförbundet Blandis (blandisrix.se) arrangerar utställningar.
Blandrashundar kan registreras hos Blandis, men också hos SKK.
Blandraser är i grunden förstås som alla andra hundar, med samma krav på motion och mental stimulans. Det är sålunda precis lika viktigt att ordentligt motionera och aktivera en blandrashund som en renrasig!
En intressant anmärkning, som får föras in i kuriosafacket, är att dingon skulle kunna ses som världens första blandrashund och som dessutom visar vad resultatet skulle kunna bli om våra tamhundar släppts fria och fick klara sig utan mänsklig inblandning.
Dingon anses härstamma från mer eller mindre tama hundar, som kom till Australien med människorna för cirka 4 000 år sedan. Hundarna har genom årtusendena förvildats och tagit ungefär den ekologiska nisch vargen, alltså hundarnas stamfader, har på andra håll i världen.
I dag har dingon försetts med ett vetenskapligt namn, Canis lupus dingo. Vår tamhunds vetenskapliga namn är Canis lupus familiaris. Båda namnen anger att det handlar om underarter till vargen, Canis lupus. Och alla kan para sig med varandra och få fertil avkomma.
Något direkt hemland för blandraser finns förstås inte, varför hela världen får ses som gruppens hem. Storleken på en blandras kan variera från allt mellan chihuahua upp till irländsk varghund – det vill säga de finns i storlekar från den som världens minsta hundras har upp till den som världens största har.
Pälsen kan variera mellan alla förekommande. Desamma gäller färgerna. I en blandraskull kan dessutom såväl storlek, som hårlag och färg variera.
Tänk på att en blandis fortfarande är samma art som alla andra hundar. Och lika roligt att ha som kompis!
Här på Hundsajten är naturligtvis blandraser lika välkomna som renrasiga hundar. Men eftersom gruppen blandraser inte kan innehålla olika raser, får den bli mer individanpassad. Vi hoppas att ni som har blandraser vill berätta om just er blandis. Berätta vilka raser som ingår och om du i hundens beteende kan spåra drag av dess ursprung. Och glöm inte det viktigaste av allt. Din personliga uppfattning om din blandis! Skriv din text i kommentarsfältet eller maila till mig, bifoga också en bild!
Min mailadress: hans.norling@gmail.com
Fotnot: Cockerpoo, shabrador och labradoodle är förstås korsningar mellan i tur och ordning, cockerspaniel och pudel, schäfer och labrador och labrador och storpudel.
Valpar från alla raser, naturligtvis också blandraser, är oerhört söta. Den här lille killen är en korsning mellan japansk vit spets och pomeranian.
Läs mer om blandraser här: http://blandisrix.se/
Text och foto: Hans Norling
