Min katt ger mig panik

Jag undrar vad det är med min älskade lille kisse… Han är verkligen hur underbar och älskvärd som helst. Men han har sina stunder. Han lägger öronen bakåt, rycker med svansen och cirkulerar sakta runt en tills han hoppar på benet med klorna och biter sig fast. Jag får panik av detta, jag är RÄDD för min egen katt!

Fick tipset att skaffa en kompis till honom. Men det gjorde jag för några år sedan och de gick inte ihop utan det slutade med att den andra katten fick flytta hem till mina föräldrar. Min katt är en innekatt, men jag går ut med honom en gång varje dag. Jag fick honom när han var 4 veckor liten, för hans mamma hade försvunnit. Har du något tips om vad jag ska ta mig till?

Jag tror att han inte hunnit lärt sig “vett och etikett” (i detta fallet lek) av sin mamma och syskon. Lek är träning inför vad som behövs senare i livet. Den utvecklar anlag, sinnen, viljan, självförtroende, självbehärskning, social kompetens och samarbete. Lek är ett naturbehov för de högre stående djuren.
Han har inte haft någon som skrikit till när leken har gått för vårdsamt till eller själv känt hur det känns när ett syskon biter för hårt.

Om det inte hjälper att skrika till när/om han anfaller dig (som du var en kattkompis) så använd en blomspruta/vattenpistol och ge honom en stråle vatten så att han verkligen förstår att det inte är okej.

Försök att leka mer med honom med något han kan attackera istället för dig som stora mjukisdjur som du kan slänga till honom och han kan brottas med.