När min avelshona hade sin andra kull ungar köpte jag ett barnbarn till henne (från första kullen) och tog hem. Första reaktionen var att ta till sig och t.o.m. låta snutta. När sedan kullen flyttade hemifrån ökade aggressiviteten mot barnbarnet. Hon attackerade! Jag kastrerade henne och hon lugnade ner sig något. Men, hon vill fortfarande attackera och jag har hoppats på att barnbarnet (nu 1 1/2 år) ska börja växa till sig och säga ifrån. Jag har fått varva dem i olika delar av huset. Situationen verkar inte gå att lösa. Eller vad tror du? Mormor är lite aggressivt lagd. Tjafsar med kastrathannen. Tjafsar med min hund. Jag har fått höra att det helt enkelt finns katter som trivs bäst ensamma. En Queen bitch alltså. Råd?
Kattvetare Ylva Stockelberg svarar:
Behåller man en unge händer det att mamman försöker skjuta den ifrån sig (den ska flytta). Min teori är att hon ser den som en unge som ska flytta. Är det bara lite tjafs så löser det sig med tiden. Nu vet jag inte hur mycket bråk det varit men om du tvingats sära på dem, så ha en nätdörr så att de kan se, lukta och höra varandra under trygga former. Feromoner, Feliway, kan göra katterna tryggare.
