Då inte någon hjälp finns att ge katten utan den måste få somna in – varför sprutar man då i buken? Katten kan ju inte själv tala om och säga hur det svider och reagerar på henne/honom i alla organ som finns i kroppen, om giftet sprider sig i kroppen innan det är slut. Varför sprutar man inte direkt i hjärtat? Dessa tankar och grubbel är hemska för mig.
Vid avlivning, och all annan behandling, gäller det naturligtvis att tillfoga djuret så lite obehag som möjligt. Den avlivningsvätska som används är ett narkosmedel i mycket hög koncentration. På många katter går det bra att lägga en vanlig intravenös kanyl i ett framben och sedan ge sprutan. En del katter upplever stort obehag när de blir fasthållna – då är det lindrigare att ge en intraperitoneal injektion, i bukhålan.
Man kan även välja att söva katten först, med ett injektionspreparat som ges i en muskel. En katt som är sövd och inte känner smärta kan injiceras i hjärtat, men det ska man inte göra på vaken katt.
Det finns alltså ingen standardmetod, utan veterinären ska anpassa sig till vad som verkar bäst för djuret, och vad man klarar av att göra. Eftersom preparatet i avlivningsvätskan är ett välkänt narkosmedel vet vi människor hur djuret upplever det.
Kan stora koncentrationer ges snabbt via ett kärl i benet eller i buken så somnar man utan att märka något. Tar det lite längre tid känner man sig först omtöcknad för att sedan somna till. Lugn och ro, gärna släckt belysning är bra om det tar lite tid.
Själva avlivningen är för husse och matte ofta en tung och skakande upplevelse, ändå är det så att våra husdjur får somna in på ett betydligt snabbare och mindre plågsamt sätt än de flesta av oss människor.
