Catharina med nytillskottet Måns Rondell till vänster och den snart 19-årige trotjänaren Saltis till höger i en mysstund i sängen. Men på natten sover katterna i ett annat rum.
Catharina hade länge funderat på att skaffa en kattunge, eftersom Saltis börjat komma till åren. En kväll satt hon länge vid köksbordet med en väninna och vägde för- och nackdelar mot varandra. I “vågskålen” la de tankar för och emot ny katt medan Saltis ännu finns kvar.
- För en ny katt talade att Saltis skulle få en ny, pigg kamrat här hemma när jag jobbar. Han skulle kanske kvickna till lite. Och min särbo menade att den gamle katten skulle få en “uppgift” – att uppfostra en unge! Och för mig själv skulle det bli lättare när Saltis en dag är borta.
– Det är ångestfyllt att känna att han kanske lämnar mig snart. Jag är rädd för avskedet. Kanske är det därför jag vill ha en ny liten katt…
– Men jag anade också att det kunde bli helt fel, skulle Saltis känna sig undanskuffad och inte längre älskad?
Plötsligt kom Måns
Redan morgonen efter dessa funderingar skulle ödet kräva Catharina på ett snabbt svar i frågan.
– Vår vaktmästare Kent på skolan där jag jobbar kom tidigt på morgonen med en liten kolsvart katt innanför jackan. Han skulle åka till djursjukhuset och avliva kattungen, hörde jag honom säga till en kollega. Efter tio minuter bestämde jag mig – jag tar den!
Vaktmästaren hade kommit körande in i en rondell, där någon just slängt ut en kull kattungar. Före honom körde en lastbil. Kent såg två överkörda små katter, den ena helt platt. Men plötsligt rör den andra, den svarta, på sig. Kent stannade bilen en bit längre fram. Gick fram till kattungen som var helt paralyserad, “ögonen stod rakt ut”. Och han insåg snabbt att han måste låta avliva den …
När HJ besöker Catharina Wiqvist, 57, i hemmet i centrala Lund sitter hon med två svarta katter som spinner ljudligt intill henne i soffan. Den ena är 18-årige Saltis och den andra är Måns, med efternamnet Rondell!
– Ja, allt slutade lyckligt för den utslängda lilla katten som vaktmästaren kom med. Han var inte skadad. Och han fick flytta hem till oss samma dag!
Tog avstånd
Catharinas nerver var på helspänn inför mötet mellan kattungen och Saltis efter beslutet att ta kattungen.
– När Saltis såg mig med den lilla katten blev det kris. Sambon kom över och fick också han se en mycket irriterad Saltis.
Han hade tagit plats på köksbordet där han kunde se rakt ut mot soffan i vardagsrummet. Med stel blick blängde han på Catharina som satt med Måns klängande i hennes famn. Han, den lilla, spann – och han släppte inte taget om sin nya matte.
– Han la sig mot mitt hjärta. Det gör han fortfarande varje kväll!
Saltis var alltså allt annat än nyfiken och glad över den nya familjemedlemmen.
– Jag tvekade över mitt beslut där jag satt med Måns i famnen och såg Saltis blick: “Här har vi haft 18 år tillsammans…”, sa hans ögon.
– Det jag kände då var ett mycket dåligt samvete, samtidigt som den nya katten riktigt tryckte sig mot mitt bröst. Han spann, krafsade med sin ena tass på min kind och tittade rakt in i mina ögon. Det var en riktig överlevare!
Catharinas särbo Fathi avgjorde saken: “Ge dem ett par dagar, fungerar det inte så tar jag hand om kattungen”. Väninnan trodde samma sak.
– Då blev jag lugn. Men det blev inte Saltis. Han rörde sig inte ur fläcken på ett dygn. Och jag var mycket tveksam! Och vågade absolut inte släppa ut Saltis på hans vanliga kvällspromenad den kvällen. Jag var helt enkelt rädd att han skulle överge mig.
Tredje dagen
De två rådgivarna fick rätt. Det var helg och Catharina var ledig från jobbet som gymnasielärare och hemma med katterna. Den gamla fortfarande på köksbordet, den andra i hälarna varje sekund.
Tredje dagen med lille Måns hemma hände det.
– Jag ser hur Saltis ger Måns en hård smäll över nosen. Den lille har försökt smeka sig mot den gamla katten flera gånger men misslyckats i sina kontaktförsök. Men när Saltis plötsligt agerade som en uppfostrare blev jag lite lugnare. Han hade visat vad som gällde!
| Allt sedan den dagen har Saltis uppfostrat Måns. Och efter hand började de smeka sig mot varandra och stå sida vid sida vid vattenskålen i köket.
– Det var svårare med matskålen. Måns kommer alltid att vara en överlevare. Han ska ha mat först och stjäl gärna från köket om mat råkar stå framme. |
 |
Catharina tror att den nya kattens beteende beror på hans okända start i livet. Han kunde nämligen gå på toalettlådan första dagen hemma hos henne – direkt han kom in i badrummet. Därför är det troligt att de som haft den utslängda kullen med kattungar behållit dem en tid, haft en låda de lärt sig gå på och sedan en dag kastat ut dem i en rondell! Varför, det är frågan!
– Det är förfärligt att tänka på de andra små katternas öde, säger Catharina. Måns hade tur. Det fanns någon som ville ha honom till slut. Och det beslutet har jag aldrig ångrat. Nu har jag haft två katter i ett år. Och de älskar varandra!
Två kattlådor
De två helsvarta katterna är vackra tillsammans. Men väldigt olika. Saltis har höga ben, väldigt lång svans och en profil som är vacker som Barbra Streisands, det är alla i vänkretsen överens om. Måns är en liten hane med korta ben och rund om ma-en och med ett helt annat temperament. Han är busig som få, medan snart 18-åriga Saltis har mycket fina manér och aldrig “ställt till det”.
– Jag får fortfarande ge dem mat på olika ställen, annars stjäl Måns från Saltis, som tar det lugnare vid matskålen. Och jag måste ha två kattlådor, eftersom de vägrar gå i lådan efter varandra när jag inte är hemma.
Idag råder full harmoni i det Wiqvistska hemmet, Måns har firat sin 1-årsdag, ovisst vilket datum. Saltis, som snart blir 19 år, har blivit piggare och aktivare. Men hör nästan inte alls. Båda Catharinas söner är utflugna och katterna är bara Catharinas ansvar.
– Att jag skaffade Saltis för snart 19 år sedan var för att jag ville ge min yngste son Filip någon att gosa och känna stillhet med. Jag jobbade mycket en period och hade dåligt samvete för att jag var så stressad. Så Måns är den första katt jag skaffat för min egen skull! Jag hoppas han ska följa med mig länge i livet! Jag vet att djur som är älskade ger mycket tillbaka – som Saltis gjort i över 18 år. Han är fortfarande kärleksfull. Lite stel, hör dåligt, men ändå lite piggare nu sedan Måns kom till oss.
Visst syns det att Saltis är till åren och hörseln är nästan borta, men Måns närvaro i hemmet har gjort gamle Saltis piggare och gladare.
