Katten, vilka blodgivare!

Barbie är en av de katter i Sverige som lämnat mest blod. Numera har hon blivit utekatt och därmed gått i pension. Nu söks hennes ersättare, som tillsammans med bland annat bondkatten Jack, kan hjälpa till att fylla på kattblodbanken i Göteborg.

Kan din katt ta över efter Barbie?

Personalen på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg efterlyser katter som vill ta över efter Barbie. Men de ställer höga krav på sina jamande blodgivare: Endast snälla och lugna innekatter kommer ifråga, de skall vara i åldern 1-5 år första gången de lämnar blod, de måste väga minst 4,5 kilo och de får inte vara tjocka. Dessutom måste de vara vaccinerade och fullt friska!

– Våra blodgivande katter får heller inte ha varit utomlands, berättar Ellen Lundquister Udd, legitimerad djursjukskötare och tillsammans med kollegan Elin Andersson blodbanksansvarig på Blå Stjärnan.

Fotnot: Mer information finner du på www.blastjarnan.se

En dag på blodbanken

Jack är en van blodgivare. Här får vi följa honom och personalen under en dag på blodbanken.

Bondkatten Jack, 4 år, uppfyller alla krav på att bli blodgivare. Inte ett pip i protest hörs när hans matte lämnar honom på djursjukhuset. Och inte ett pip när Elin Andersson öppnar transportburen på behandlingsbordet.

Katten, vilka blodgivare!

Jack kliver omedelbart ut ur buren och ser sig lite försiktigt om.

– Det är tredje gången som Jack är här och lämnar blod, berättar Ellen.

Lugnt och värdigt tittar Jack på medan Ellen sprutar in först ett lugnande, och sedan ett lätt sövande medel i hans högra framtass. Och i nästa stund ligger han på sidan så att Elin kan raka en bit på halsen med hjälp av en rakapparat.

– Vi är mycket noga med att ge så lite sömnmedel som möjligt, förklarar Ellen medan Elin rengör det blottade kattskinnet med hjälp av steriliseringsvätska och en gul tvättsvamp.

Ovanligt i Sverige
Vant och säkert placerar Ellen en tappningsnål i Jacks halsven. Sedan suger Elin ut ganska exakt 53 milliliter blod, som snabbt och lätt överförs via en slang till en amerikansk kattblodspåse.

– I USA lär det gå åt betydligt fler sådana här påsar än vad det gör i Sverige, konstaterar Ellen. Det krävs en välutrustad intensivvårdsavdelning för att man skall kunna ge blodtransfusioner. Det är det inte många veterinärer som har tillgång till. Vi är en handfull djursjukhus i Sverige som har en egen blodbank för katter, men vi blir allt fler… 

På Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg görs årligen ett 20-tal blodtransfusioner på katter.

– Ägaren till katt med konstaterad blodbrist, anemi, betalar hos oss 3 130 kronor för en blodpåse som den här, berättar Ellen.

Gratis undersökning
De blodgivande katterna och dess ägare blir rikligt belönade för tre eller fyra tappningar om året.

– Först får de en mycket noggrann veterinärundersökning, till ett värde av 6 000 kronor, säger Ellen. Sedan får de regelbundna blodprov tagna och via dem koll på hälsoläget.

– Blodgivande katter har också fri tillgång till kattblod, om de skulle behöva det. Och så får de en årlig vaccination mot kattpest och kattsnuva, samt två kilo sponsrat torrfoder av hög kvalitet.

Det sistnämnda får Jack att spetsa öronen. Han är redan på god väg att vakna när Ellen virar in honom i en filt och bär ut honom till en av sjukhusets större burar.

– När Jacks matte kommer och hämtar honom senare i eftermiddag är det åter full fart på honom, försäkrar Ellen som har varit med förr.

Beatrice Sundvall i Härryda utanför Göteborg har all anledning att vara stolt över sin sexåriga bondkatt Barbie. Som en av Sveriges första och mesta blodgivarkatter har Barbie räddat livet på många av sina jamande vänner!

– Barbie var ursprungligen min mammas pojkväns katt, berättar 24-åriga Beatrice. Hans son hittade Barbie på internet och gav henne namnet Barbie eftersom han tyckte att hon såg ut som en docka. Då var hon bara några veckor…

Hos Beatrice blev Barbie innekatt. I en lägenhet på tredje våningen i ett hus på Hisingen i Göteborg höll hon sig i form genom att dribbla med en tennisboll.

Först orolig
– Våren 2007 fick Barbie sin tredje eller fjärde vaccinationsspruta på Blå Stjärnans djursjukhus, fortsätter Beatrice. Då fick vi veta att de nyligen startat en blodbank för katter. Och vi blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att låta Barbie bli blodgivare.

– För oss var det en självklarhet att ställa upp. Det känns bra att veta att det finns en blodbank om det händer Barbie något. Och vill man ha får man vara beredd att ge, så resonerade vi. Att Barbie dessutom skulle få en noggrann hälsoundersökning, gratis vaccination och några kilo kvalitetsfoder som tack gjorde inte saken sämre.

Inför den första tappningen, hösten 2007, kände Beatrice en viss oro. När Barbie hämtades, fem timmar efter det att hon blivit lämnad på djursjukhuset, var hon fortfarande lite groggy av sömnmedlet som hon fått.

– Men hon hämtade sig snabbt, säger Beatrice. När vi kom hem och släppte ut henne ur buren var hon redan helt återställd. Då kände vi att vi gjort rätt!

Efter det har Barbie gett blod ett par, tre gånger om året.

Räddade liv
– Ibland har det också varit akut, de har fått in svårt skadade eller sjuka katter på djursjukhuset och inte haft något blod att ge dem, berättar Beatrice. Då har personalen ringt efter Barbie.

Första gången det hände var det en katt som blivit påkörd av en bil. “Vi vet inte om han kommer att klara sig, men vi vill i alla fall försöka att rädda honom”, sa djursjukskötaren Ellen Lundquister Udd när Beatrice lämnade Barbie på Blå Stjärnan den dagen.

– Gissa om jag blev glad när jag efteråt fick veta att den skadade katten överlevt med hjälp av blod från Barbie!

Förra sommaren gjorde Barbie sin sista insats. Som utekatt och med en vikt på mindre än 4,5 kilo är hon inte längre aktuell som givare

Katten, vilka blodgivare!
Barbie har flera gånger lämnat blod akut och därmed räddat livet på katter som varit med om olyckor.

– Sedan jag flyttade ihop med min kille, Henrik, i hans villa här på landet, har Barbie fått komma och gå som hon själv har velat, förklarar Beatrice. Ofta försvinner hon några timmar. Det är nog inte alltid hon hittar något att äta där ute. Nu väger hon knappt fyra kilo och det är för lite för en blodgivande katt…

– Men Barbie stortrivs som utekatt, försäkrar Beatrice och ger sin älskling några ostbitar. Man kan väl säga att hon gjort sitt och nu njuter av en välförtjänt frihet… Men lite tråkigt är det, det tycker i alla fall jag. Det kändes som om vi gjorde en insats…

Scroll to Top