Kommer de någonsin att kunna acceptera varandra, och finns det något jag kan göra för att underlätta den processen?
Jag vill också fråga vad det är som händer då en vän till mig hälsar på. Han var med då Maggan kom till mig, men flyttade strax efteråt. Varje gång han besökt oss har Maggan blivit som apatisk, gömt sig, bajsar och kissar på stället. Tills han gått, då är hon framme igen, pratar med mig, stryker sig mot benen, ligger på sin favoritplats på köksbordet.
I många fall kan katterna annars med tiden lära sig att tolerera varandra, de håller sig på var sin kant och mår ofta ganska dåligt psykiskt.
Allra bäst är om Gosan kan leva som hon alltid gjort – glad och nöjd – och Maggan kan få ett hem där hon kan leva utan att känna skräck att bli utsatt för våld.
Tänk dig in i katternas ställe: Plötsligt flyttar det in en främling till dig, som börjar bo, äta och leva i din lägenhet. Eller att du kommer som “flyk-ting” till ett nytt ställe och alla uppträder aggressivt mot dig.
För att underlätta är det viktigt att den nyanlända katten har med “egna resurser”. Flera lådor, flera matskålar och liggplatser.
När de första gången skall ses kan den ena katten vara i en stor bur – den andra gå fritt. Då skall allt kul hända! Bästa godiset serveras till båda katterna, pyssel, lek!
Nästa gång byter katterna plats.
Feliway – en feromonutsöndrare – sätts in i vägguttaget veckan innan den nya katten skall flytta dit.
För det allra mesta går det lättare än så här. Efter en tid börjar katterna hitta varandras positiva sidor och “växer ihop”.
Jag är dock tyvärr lite rädd att de negativa känslorna mellan Gosan och Maggan blivit så dominerande att de är svåra eller omöjliga att bryta.
Maggans reaktion när din vän kommer tyder också på ångest och att hon mår dåligt.
Hoppas att du hittar en lösning som fungerar!
