Har en vildkatt, som vi kallar Vilde, som jag fångade in för ca 2 år sedan, han är numera helt tam och väldigt kelig om än lite avvaktande och blyg. Det är mig han mest tyr sig till.
I familjen finns även en till katt, Missan, som flyttade hem till oss innan Vilde från grannen, och slutligen har vi min sambos lilla hund Elsa (ca 10 kg) varannan vecka.
Det har fungerat bra med katter och hundar, Vilde och hunden har fungerat bäst. Men sen en dag hände det något.
Jag kommer inte ihåg den exakta situationen men Vilde gick till anfall mot hunden, väldigt aggressivt och rakt på, fräste och morrade och skulle hoppa på hunden som försökte fly.
Detta har nu hänt ett par gånger, senaste gången igår då Elsa (hunden) hade duschat och då blir hon väldigt busig. Hon sprang runt och skakade sig och busade, och gick förbi puffen där Vilde låg, varpå han direkt började fräsa och klösa mot hunden. Min sambo gick emellan med en kudde, jag gick fram till katten och då var han lugn igen.
Min sambo blir väldigt arg över detta för han älskar sin hund mer än allt annat och säger att han inte vill ha kvar katten då det inte går att lita på honom.
Så hjälp! Hur visar vi katten att detta inte är ok och bryter detta beteende?
Jag älskar mina katter och vill under inga omständigheter lämna bort eller avliva.
Det jag kommer att tänka på är att djur kommunicerar mest med kroppsspråk och dofter. Oftast när katter fräser är de rädda. Jag misstänker att Vilde som hemlös fått lära sig den hårda vägen (anfall är bästa försvar).
Jag tycker denna situation (nyduschad hund) kan förklaras av annorlunda kroppsform på hunden och annan lukt och är det vid liknande situationer det hänt så kan ni ju ha dem åtskilda tills hunden torkat och sprallat av sig.
Jag tycker ni ska fundera när det hänt tidigare och om det händer vid situationer ni kan undvika. Se till att hunden kan gömma sig och inte behöver springa iväg (som bara leder till jakt).
