– Man vill ju gärna tro att katten känner något för sin ägare – men kanske är det bara mat och skydd för vädret den är ute efter, funderar Nils.
En blek novemberdag för två år sedan drog Nils Uddenberg upp gardinen i sitt sovrum för att släppa in lite ljus. Till sin förvåning såg han en katt som satt på porten in till trädgården, strax utanför fönstret. Katten tittade på Nils och Nils tittade tillbaka.
Vad Nils då inte visste var att han av katten blivit utsedd till dess nya ägare. Eller “ägare” är kanske fel uttryckt.
Kanske snarare förmedlare av det som står högst på kattens prioritetslista – mat, tak över huvudet och sällskap i måttliga doser.
Vad katten å sin sida inte visste var att hon valt ut en lärd man till sin beskyddare. Resultatet av detta möte har nu blivit boken “Gubbe och katt – en kärlekshistoria”.
Om man är intresserad av vetenskap i gränslandet mellan naturvetenskap och humaniora är Nils Uddenberg ett känt namn. Han är docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning med professors namn, som det heter. Själv kallar han sig helst författare. Det har blivit en hel del böcker genom åren och 2003 fick han Augustpriset för sitt verk i två band “Idéer om livet”.
Sedan ett antal år har han återvänt till barndomsstaden Lund efter några decennier i Stockholm. Så fort han och hustrun Inger får chansen reser de. Det är ett liv som har svårt att innefatta ett husdjur.
Flyttade in
Men nu var det ju så att det inte var Nils som fick välja. Det var katten som fattade beslutet. Hon flyttade helt enkelt in i redskapsskjulet i trädgården till det mysiga gathuset i centrala Lund.
– Jag och Inger ville leva obundet med obegränsade möjligheter att improvisera. Vi var helt enkelt inga lämpliga husdjursägare.
Katten, som kom att gå under namnet Kissen, ville dock annat. Hon sökte kontakt och efterhand vande sig paret Uddenberg vid dess närvaro. Och steg för steg, nästan omärkligt, normaliserades förhållandet. Nils gjorde det bekvämare för katten i skjulet, började ge den mat, såg efter den. Trots att Nils satte upp anslag om upphittad katt, och till och med kontaktade polisen, gav sig ingen annan ägare tillkänna.
– Man lär sig mycket om sig själv när man har djur, säger Nils Uddenberg. Jag har upptäckt mitt kontrollbehov, min vilja att veta var Kissen håller hus.
När han en dag stod med katten hos veterinären för vaccinering och “chipning” insåg han: Det skulle bli de två.
I boken, som bygger på Nils dagboksanteckningar, berättar han om hur relationen mellan honom själv, “gubben”, och katten växte fram, mest beroende på kattens målinriktade beslutsamhet. Men boken beskriver också hans vilja att förstå detta nya förhållande. Vad betyder katten för honom och tvärtom.
– Vi människor är skapta för att spegla oss i varandra och så gör vi ju med djuren också. Vi förmänskligar djuren, vi tolkar in mänskliga egenskaper i deras beteende som i mångt och mycket styrs av instinkter.
Trots att Nils och Inger valt ett liv utan husdjur så har det alltid funnits ett stort intresse för det levande. Safariresor till Afrika bär vittne om detta liksom många timmar med fågelskådarkikaren runt halsen.
Kvalitetstid
I den lättlästa boken försöker Nils utröna hur förhållandet egentligen ser ut mellan honom och Kissen. Kan de verkligen förstå varandra på ett djupare plan.
– Jag tror egentligen att hela vårt förhållande bygger på ett missförstånd. Men vi har det ju trevligt och det är ju inte det sämsta.
Trots att Kissen är en väldigt självständig dam så har de sin kvalitetstid. Ofta ligger hon och snusar bredvid Nils när han sitter och författar vid sin dator.
– Det skapar absolut en trevnad. Hennes sociala kontakt med oss handlar ju väldigt mycket om att hon vill ha mat och ibland har jag undrat om hon mest ser oss som nyttomaskiner. Men när vi har varit bortresta visar hon med all önskvärd tydlighet att hon har saknat oss.
Vill man lära sig något om sig själv är umgänget med en katt väldigt lärorikt.
– Självkännedom är ju inte alltid smickrande. Jag har till fått upp ögonen för mitt kontrollbehov, säger Nils.
Jag vill ha koll på henne, veta var hon är. Kissen struntar fullständigt i mina bekymmer om detta.
Idag trivs de utmärkt ihop. Katten har gett Nils sin tillit och fått kärlek och mat tillbaka. Ibland blir Nils sur på henne – som när hon kommer bärande på en fångad rödhake – men för det mesta är det ett samspel i harmoni.
– Det finns tillfällen då jag inser att livet skulle vara enklare utan Kissen. Men det är som en förälskelse – det händer saker med en och man måste leva med situationen som uppkommit.
Personligt
NAMN: Nils Uddenberg.
ÅLDER: 74 år.
BOR: Med hustrun Inger i ett gathus från 1876 i centrala Lund.
YRKE: Docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning. Författare.
AKTUELL: Med boken Gubbe och katt – en kärlekshistoria.
