Vår katt Sara är 16 år. Hon väger bara 2,6 kilo mot stabila 3,4 kilo i “sin krafts dagar”.
Under de senaste 6–8 veckorna har hon fått två anfall – det första mycket snabbt övergående och knappt märkbart. Det andra anfallet varade kanske ett par minuter. Katten snurrade runt på golvet liggande på sidan, sparkande med baktassarna, munnen helt vidöppen. Hon hade svårt att få luft och svansen blev tjock.
När det hela var över låg hon helt utmattad på sidan och drog rosslande andetag. Efter en stund kunde hon resa sig upp och gå men var helt groggy och verkade inte helt känna igen sig här hemma.
Hon repade sig och vid påföljande veterinärbesök togs ett antal blodprover på henne. Veterinären sa att det bara är unga katter upp till sex års ålder som får epilepsi. Blodprovet visade en något för låg halt av kalium (vilket visst kunde leda till attacker av liknande slag) och hon fick under ett antal dagar ett pulver att strö över maten och kaliumhalten ökade något.
Men – är det verkligen så att gamla katter inte drabbas av epilepsi? Kan kaliumbrist orsaka krampanfall? I så fall – finns det något foder som är kaliumberikat?
Det du beskriver på din katt låter som ett epilepsianfall. Dessa kan ha olika bakgrund. Unga katter, cirka 1–4 år gamla, kan få idiopatisk epilepsi. Man hittar då ingen grundorsak – hjärnan har bara ovanligt lätt att drabbas av “okontrollerade elektriska utladdningar”.
När en äldre katt drabbas finns det betydligt oftare någon förändring uppe i hjärnan. Skador efter blödningar, proppar eller hjärntumörer är några exempel. Tyvärr är det ofta svårt att få en klar diagnos på detta. En del förändringar kan ses med “magnetkamera” – en dyrbar och omfattande undersökning som görs på vissa större djursjukhus.
Oftast sätter man istället in en epilepsimedicinering och ser om man får klinisk effekt – med färre och mildare anfall.
Kaliumbrist är inte helt ovanligt hos katt – ses oftast i samband med kronisk njursvikt – men även vid en del ovanligare endokrina rubbningar. Vid lätta brister kommer eventuella symtom oftast från grundsjukdomen, vid grava brister ses muskelsvaghet. Katten får dålig ork – klarar inte av att hålla huvudet uppe och blir mycket svag. Kramper är inget utmärkande för kaliumbrist – ses däremot vid kalciumbrist som är ett helt annat tillstånd.
Svår kaliumbrist behandlas med dropp, sedan måste grundsjukdomen behandlas. Därefter kan kaliumtillskott ges vid behov via munnen.
