Cherie Blair, Ronald Reagan, Winston Churchill och Bill Clinton är alla kattmänniskor.
Katter som smugit omkring i maktens boningar har varit särskilt påtagliga i England.
I premiärministerbostaden på Downing Street 10 i London har man sedan länge anställt katter för att jaga möss. Men de betraktas inte enbart som jägare, utan tilldelas ofta en hög status, som till exempel den brokige Rufus som bodde hos premiärminister Ramsay MacDonald under 1920-talet.
När katten pensionerades så diskuterades det på hög nivå om att höja hans matkonto för lång och trogen tjänst. Den sparsamme skatteministern sade först blankt nej men ändrade sig när Rufus hoppade upp i hans knä och började spinna.
Winston Churchill övertog tjänsten som premiärminister i maj 1940, och ärvde då katten Munich Mouser från Neville Chamberlain. Mest känd blev utan tvekan hans efterföljare, den brunfläckige Jock som husse småpratade med under viktiga möten med tjänstemän, politiker och militärer.
Churchill och hustrun Clementine var också fascinerade av stora vilda katter, det vill säga tigrar, lejon, pumor och leoparder. Under andra världskriget adopterade de till och med lejonungar på London Zoo. Man bör kanske tillägga att de stora kattdjuren inte travade omkring hemma hos premiärministern utan vistades på zoo.
Ryska sardiner
När Margaret Thatcher flyttade in på Downing Street 1979 fanns katten Wilberforce redan på plats. Han var en utmärkt jägare men också en bortskämd finsmakare. Thatcher berättade för pressen hur hon via diplomatpost brukade importera speciellt delikata sardiner åt sin katt från en butik i Moskva.
När Wilberforce dog 1987 ersattes han av en katt som vållade tidningsrubriker. Han hette Humphrey, döpt efter rollfiguren Sir Humphrey Appleby från tv-serien Javisst, Herr Minister. Under sina år med Thatchers efterträdare John Major misstänktes Humphrey för massmord på småfåglar och för en attack på ankor i S:t James Park. Major försvarade honom ihärdig mot journalisternas frågor. När Humphrey var på rymmen antogs han ha dött och fick en dödsruna i The Times. Han återfanns dock vid god vigör på en militärskola.
Orsakade folkstorm
Majors efterträdare Tony Blair gillade Humphrey. Hustrun Cherie var dock av annan åsikt, och avslöjade att hon avskydde katter. Uttalandet orsakade nästan folkstorm. Fru Blair tvingades till avbön och fotograferades stelt leende med Humphrey i famnen. En tid senare försvann Humphrey igen. Den officiella orsaken var att han gått i pension. Misstankar om avlivning dementerades och faktum är att Humphrey flera år senare påträffades hos nya ägare.
Traditionen med katter på Downing Street lever kvar. Nuvarande premiärminstern David Cameron sade visserligen att han inte hade tid med sällskapsdjur. Det hindrade inte hans familj att adoptera en övergiven kattunge som heter Larry.
Vita Huset i USA har också haft en lång rad katter. President Abraham Lincolns katt Tabby fick sitta med vid middagsbordet (till fru Lincolns stora missnöje). Theodore Roosevelt höll sig med katterna Slippers och Tom Quartz, John F Kennedy med Tom Kitten och Ronald Reagan med de fläckiga Cleo och Sara.
Den överlägset mest kända presidentkatten är Bill Clintons svartvita Socks. Presidenten och katten var oskiljaktiga och Socks, som ofta syntes i husses famn eller på hans axlar utnämndes till “USA:s Första Katt”.
FOTNOT: På webbplatsen www.purr-n-fur.org.uk/famous/humphrey.html kan du läsa mer om katterna på Downing Street.
