Lill Lindfors: Sorgen gjorde att jag kom av mig mitt under en show

Ursäkta röran. Det blir lite kaotiskt när jag reser så mycket, säger Lill Lindfors och gör en svepande gest över vardagsrummet när vi möts. Fast det visar sig förstås att hon har ordning mitt i kaoset. Hon svarar i telefonen när dottern Petronella ringer, fixar håret och bättrar på sminket samtidigt som hon pratar om sitt artisteri. Lill har gjort många minnesvärda framträdanden. Få har väl glömt “Du är den ende”. Lill sjöng poeten Bo Setterlinds text med sådan känsla att publiken fick gåshud. Hon har lärt oss att “Musik ska byggas av glädje”, med egen musik och text av Björn Barlach. Låten speglar hennes egen syn på musik och hur viktig glädjen och lekfullheten är för hennes eget artisteri. På scen kan hon vara fräck, rolig, utmanande och vacker på samma gång.

Alla som tittade på den europeiska schlagerfinalen 1985 minns väl hennes fantastiska överraskning med klänningen, då hon snubblande in i direktsändningen och kjolen bara “åkte” av. Men även detta fantasifulla missöde klarade hon förstås galant, eftersom hon själv hittat på det! Lill utstrålar mycket energi och hennes grågröna ögon lyser varmt, särskilt när hon får träffa sin dotter Petronella och barnbarnet Tindra.

En annan person som varit viktig i Lills liv är faster Rut vars bortgång tog Lill så hårt att det påverkade henne på scenen.

Liten baby Jag föddes i Helsingfors på Finlands Mors dag den 12 maj 1940 och fick namnen Maj Lillemor, men kallades för Lill. Min mamma Katri var 29 år och min pappa Nils var 33 år. Jag fick sedan två syskon, Torsten och Bengt.
Faster Rut Bilden är tagen på Åland sommaren 1943 . Min bror Torsten och jag promenerar med faster Rut i solskenet vid Solkulla. Rut var en betydelsefull person i mitt liv. Hon var småskolelärare på Åland och skrev artiklar, reciterade dikter och var väl bevandrad i Ålands kulturhistoria och folkliv. På Solkulla fanns massvis med böcker bland annat mötte jag Pippi Långstrump. Hon blev en förebild som gav mig styrka och inspiration. Som vuxen hände det ibland att jag tog med Rut på fester med mina vänner! Hon upplevdes som mycket yngre än några av dem. Hon var 79 år när hon dog och lämnade ett stort tomrum efter sig. Jag repeterade musikalen “Sugar” samtidigt som jag genomförde ett gästspel på Berns. Sorgen gjorde mig helt blockerad och jag hade svårt att minnas sångtexterna.
	Fin barndom Min barndom var lycklig. Men när jag kom i puberteten växte jag snabbt och blev väldigt lång. Just då i tonåren kändes det som ett stort problem.
Mina bröder och jag  Fotot är taget 1946. Jag är 6 år  och omgiven av mina yngre bröder,  Torsten, 5 år och Bengt, 3 år. Idag  är Torsten ingenjör och bor i vårt  barndomshem i Näsby Park. Bengt  är tandläkare i Hudiksvall. På  fritiden ägnar han sig också åt  musik och spelar gitarr i en  orkester.
Sommarlyckan Här är vi samlade på Solkulla. Från vänster i översta raden: farbror Lasse och hans fru Mamie, faster Rut i prickig klänning och min pappa Nils och min mamma Katri. Mina föräldrar var musikaliska. Pappa spelade luta och sjöng. Mamma spelade piano. Pappa blev 87 år. Mamma gick bort förra julen och hann fylla 91. På bilden sitter jag bredvid farmor Ida och farfar Erik. Framför oss min kusin Bo och mina bröder Torsten och Bengt. Solkulla var familjens sommarparadis. Idag har jag sedan länge ett eget hus på Åland.
Första klass Jag började i första klass i Johannes folkskola i Helsingfors 1947. Jag hade långt hår och står som tvåa i den översta raden. Vi var ett ojämnt antal flickor och när vi gick på led fick jag gå hand i hand med en pojke. Det var mycket spännande.
	Flyttade till Sverige 1948 flyttade vår familj till Sverige. Pappa fick ett bra jobb som disponent på skoaffären Skomans i Stockholm. Vi bosatte oss i Näsby Park. När vi barn blev äldre återgick mamma att arbeta som sjuksköterska. Det var en dröm för mig att komma till Sverige, här fanns bananer och tuggummi. Jag hade lätt för att lära och fick bra betyg i skolan. Hela min gymnasietid var en bra period. Jag gick på internatskolan Viggbyholm, men jag var dagelev och bodde hemma i Näsby Park. Skolan hade många engagerade lärare och det ordnades så många aktiviteter att jag nästan aldrig behövde åka in till stan när jag ville hitta på något.
Skolteater Jag spelade mycket skolteater på Viggbyholm. Här är jag med i pjäsen “Tran” av Eugen O ´Neill. Tomas Jäger spelar kapten. Vi spelade både revyer och seriös teater. Ungdomspjäsen “Nobborna” blev mycket uppmärksammad. Vi tog grundidén från Lysistrate, men placerade historien i vår egen tid med två raggargäng som skulle göra upp. Tjejerna nobbade killarna för att de skulle sluta slåss. Musiken skrevs av Lasse Werner som blev jazzmusiker med tiden. Texten skrevs av Sven Richter, son till skådespelerskan Katie Rolfsen.
Sjöng spontant Den 11 november 1958 var det maskerad på skolan. Vi fick besök av  den berömde trumpetaren “Peanuts” Hucko . Jag gick spontant upp på  scen och sjöng. Jag hade ju hållit på med teater och tyckte att allt var  möjligt. Tack och lov hade jag inte vett att vara nervös utan njöt bara  av att få uppträda. Trummisen i bandet, Anders Burman, blev sedan  skivbolagsdirektör och talangjägare.
Gäst hos Hagge Här är jag “Gäst hos Hagge” 1991. Det var faktiskt Hagge Geigert som upptäckte mig. Efter studenten på Viggbyholm 1960 skrev jag in mig vid Stockholms universitet. Jag spelade studentrevy samtidigt som jag pluggade. Hagge frågade om jag ville vara med i hans nyårsrevy. Därmed blev1961 en milstolpe, mitt första professionella år som artist. Karl Gerhard såg mig i den revyn och bad mig vara med i hans “Ursäkta handsken” samma år.
Hos Povel 1962 jobbade jag med Povel Ramel. Det var fantasiskt att få vara med i en riktig Knäppupprevy. Jag gjorde bland annat “Vrål Amanda” i “Ryck mej i snöret”. Jag sökte faktiskt till Dramatens elevskola, men sprack i tredje provet. Det spelade egentligen inte så stor roll eftersom min karriär ändå var i full gång.
Show på Berns Den här bilden är från mitten av 1970-talet. Anders Linder kände jag  från Viggbyholmsskolan. Vi har mötts på scen många gånger. Här är vi  på Berns tillsammans med Robban Broberg i showen “Kalle Persson”.
Guldrosen I Åke Falcks TV-show “Kaskad” var mina medspelare Gordon Marsh och Jan Malmsjö. Programmet tävlade i Montreux och vann utmärkelsen “Guldrosen”. Senare medverkade jag även i Torbjörn Axelmanns “NSVIP tillsammans med Lee Hazelwood. Även det programmet vann i Montreux.
Peter och jag Jag träffade Peter Wester i jobbet. Han var filmfotograf och regissör. Peters pappa jobbade som läkare i Rom och vi bestämde att vi skulle gifta oss där i hemlighet 1969. Hela familjen var på plats när någon från pressen ringde till Peters pappa. Han svarade intet ont anande” De gifter sig på Capitolium, men det är hemligt!”. Efter vigselakten stod förstås flera fotografer från svenska tidningar och väntade på oss. Vi skilde oss 1973.
Petronella Min dotter Petronella föddes 1970. Det var omvälvande att få barn och är den största upplevelsen i mitt liv. Här är “Nellan” och jag utanför vårt hem i norra Stockholm. Petronella fick följa med på mina turnéer innan hon kom upp i skolåldern. Sedan hade jag stor hjälp av min mamma. Idag sysslar Petronella också med teater och artisteri, men hon har fått hitta sina egna vägar.
Brasse Brasse Brännström och jag träffades när vi gjorde en föreställning på Berns tillsammans med Magnus Härenstam. Vi levde tillsammans i tio år mellan 1974-1984.
Dans i Liberia 1972 besökte jag bland annat Lamco i Liberia där jag uppträdde för de anställda. Här är jag på ett fritidshem där jag leker och dansar tillsammans med barnen. Det var en fantastisk upplevelse att komma dit. Senare under åren har jag samarbetat med KFUK/KFUM i form av välgörenhetskonserter och samlat in pengar till Liberia. 1998 blev jag UNICEF-ambassadör och har engagerat mig för flickors rätt till utbildning i Nepal.
Tysk show Ett exempel på vad man kan råka ut för som artist. Här är jag med i en tysk show.
Svenska Sesam Regissören Birgitta Götestam och jag arbetade ihop en del på 1980-talet bland annat med barnprogrammet “Svenska Sesam”. Nils Eklund, Magnus Härenstam, Gunilla Åkesson och jag hade en mycket lekfull inspelningstid.
Filmstjärna Jag var med i i Hasse Alfredsons film “Vargens tid”. Den filmen fick inte så bra kritik, då gick det bättre för hans “Petterson&Bendel”. Det var lärorikt och roligt att få spela mot Stellan Skarsgård och Allan Edwall.
	Enda kvinnan För mig var det en stor ära att få vara med i “Kvällen är din”. Jag var enda kvinnan i detta fina sällskap. Från vänster: Tage Danielsson, Kar de Mumma, Gösta Bernhard, Brasse Brännström, Povel Ramel, Magnus Härenstam och Hasse Alfredson. Det är ett program som TV visar klipp ur ibland.
Vågad dans Här dansar jag med Emilio Ingrosso i en show på Börsen. Han slet av mig kjolen i dansens virvlar. Det var här jag fick idén till det berömda “kjoltappet” i Eurovisionsschlagerfinalen i Göteborg 1985. Mitt planerade och inövade missöde fick efterverkningar och numera finns det en “Lex Lindfors” det vill säga att allt som händer under genrepet ska vara exakt likadant i sändningen och inga överraskningar får inträffa…
	Sugar På 1980-talet drev jag tillsammans med Aller Johansson, Brasse och Magnus Härenstam Maximteatern vid Karlaplan i Stockholm. Vi satte upp “Sugar”, musikalversionen av “I hetaste laget”. Brasse och Magnus skulle spela Tony Curtis och Jack Lemmons roller och det var vanvettigt roligt att se dem lära sig gå i högklackat. “Sugar” blev en succé och vi gav hela 442 föreställningar.
Min man och jag Jag mötte Anders Byström då vi arbetade med Berns renovering 1987. Han är byggnadsingenjör. Min uppgift då var att ge råd när det gällde artistutrymmena bakom scenen. Vi gifte oss mycket diskret i Storkyrkan 1991. Efteråt gjorde vi ingen bröllopsresa utan jobbade på som vanligt. Idag har vi flera hem, men bor mest på Öland.
	Mormor För ett år sedan blev Petronella mamma till Tindra och jag blev mormor för första gången. Tindra är ljuvlig och jag försöker vara så mycket med henne som jag kan.